Riksdagen röstade för ett erkännande av massakrerna i Armenien 1915 torsdag 11 mars 2010. Det blir ett före och efter detta datum. Riksdagsdebatten sändes inte bara av SVT24 utan direktsändes även i turkisk tv, det säger en mycket om intresset. Svensk media verkar inte uppfattat allvaret i frågan förrän klubban slagits i bordet.
Det har under lång tid funnits starka påtryckningar för ett erkännande. Socialdemokraterna har tidigare fallit till föga genom att ha bytt uppfattning och den 11 mars gjorde några enskilda borgerliga ledamöter det också. Jag tror inte att den politiska dimensionen finns med när det gäller påtryckningar av det här slaget utan sakfrågan drivs så hårt att den till slut kanar in på den parlamentariska arenan. Det svenska parlamentet var splittrat och omröstningen resulterade i en rösts övervikt mot utrikesutskottets förslag och regeringens ståndpunkt.
Det finns en uppenbar risk att erkännandet innebär en riktig björntjänst för Armenien och försoningsprocessen med Turkiet. Den turkiska reaktionen var blixtsnabb och likaså de oppositionella krafterna som enbart ett par minuter efter riksdagsbeslutet krävde att försoningsprocessen avbryts. Nu ser vi också affärsförbindelser påverkas.
Jag tycker det är viktigt att framhålla att en bred enighet råder i riksdagen som stödjer Turkiets medlemsansökan till EU och försoningsprocessen med Armenien. Häri finns ingen skillnad.
Jag har i tidigare blogginlägg uttryckt att jag känner starkt för dem som har personliga relationer i frågan och att jag fortsatt gör det och kan bara beklaga att riksdagsbeslutet faktiskt kan påverka den efterlängtade försoningsprocessen negativt. DNDN2DN3DN4DN5DN6SVD SVD2SVD3SVD4SVD5HDHD2HD3HD4HD5SDSSDS2SDS3SDS4SDS5DN7SVD6SVD7SVD8SVD9SVD10SVD11SVD12HD6HD7DN8
Min Twitter
Sprängkraften större än vad många verkar tro
Riksdagen röstade för ett erkännande av massakrerna i Armenien 1915 torsdag 11 mars 2010. Det blir ett före och efter detta datum. Riksdagsdebatten sändes inte bara av SVT24 utan direktsändes även i turkisk tv, det säger en mycket om intresset. Svensk media verkar inte uppfattat allvaret i frågan förrän klubban slagits i bordet.
Det har under lång tid funnits starka påtryckningar för ett erkännande. Socialdemokraterna har tidigare fallit till föga genom att ha bytt uppfattning och den 11 mars gjorde några enskilda borgerliga ledamöter det också. Jag tror inte att den politiska dimensionen finns med när det gäller påtryckningar av det här slaget utan sakfrågan drivs så hårt att den till slut kanar in på den parlamentariska arenan. Det svenska parlamentet var splittrat och omröstningen resulterade i en rösts övervikt mot utrikesutskottets förslag och regeringens ståndpunkt.
Det finns en uppenbar risk att erkännandet innebär en riktig björntjänst för Armenien och försoningsprocessen med Turkiet. Den turkiska reaktionen var blixtsnabb och likaså de oppositionella krafterna som enbart ett par minuter efter riksdagsbeslutet krävde att försoningsprocessen avbryts. Nu ser vi också affärsförbindelser påverkas.
Jag tycker det är viktigt att framhålla att en bred enighet råder i riksdagen som stödjer Turkiets medlemsansökan till EU och försoningsprocessen med Armenien. Häri finns ingen skillnad.
Jag har i tidigare blogginlägg uttryckt att jag känner starkt för dem som har personliga relationer i frågan och att jag fortsatt gör det och kan bara beklaga att riksdagsbeslutet faktiskt kan påverka den efterlängtade försoningsprocessen negativt.
DN DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 SVD SVD2 SVD3 SVD4 SVD5 HD HD2 HD3 HD4 HD5 SDS SDS2 SDS3 SDS4 SDS5 DN7 SVD6 SVD7 SVD8 SVD9 SVD10 SVD11 SVD12 HD6 HD7 DN8