Fusk väcker starka reaktioner hos mig. Ett slags allergi som följt med mig genom hela livet. När jag stött på fusk har jag alltid reagerat och agerat på olika sätt, som barn självklart med omedelbart utåtriktat missnöje, som ung vuxen lite mer modest men ändå tydligt och nu som vuxen mer eftertänksamt. Hur jag reagerar som övervuxen får vi se.
Sedan 2001 har jag varit politisk medlem. Som 38-åring ringde jag på dörren hos moderaterna i Helsingborg och frågade hur man gjorde för att bli medlem och jag fick ett positivt välkomnande. Det tog inte lång tid förrän jag var djupt engagerad och så småningom helt uppslukad. All fritid togs i anspråk och efter valet 2006 även arbetstiden. Som nybliven riksdagsledamot hängde jag in flygvapenuniformen i garderoben för att göra politik på heltid. Det är fantastiskt stimulerande och utvecklande att vara politisk företrädare på riksnivå, en stor förmån som jag gärna fortsätter med några år till.
När jag nu varit politiskt engagerad i snart nio år har jag fått en del insyn i det interna politiska arbetet. Det har inte alltid varit lätt att se logiken i en del skeenden men en politisk organisation är ju inget professionellt företag eller myndighet, det är engagerade människor som vill förändra och är i politiken för att göra det. Andra engagerade har blivit journalister eller jobbar i organisationer som vill påverka.
Jag anser att det interna arbetet ska vara just internt och inte diskuteras på en öppen scen till allmän beskådan, utan att det gör vi bland dem som är engagerade. Resultatet presenterar vi som visioner, mål, inriktningar och konkreta förslag – vår politik som vi söker väljarnas förtroende för att genomföra.
Utvecklingen innebär att partier har gått från att ha många medlemmar till att ha en relativt liten och åldersmässigt snedfördelad medlemsskara som minskar för varje år. Hittills har processen att ta fram namn till politiska uppdrag byggt på ett relativt stort antal medlemmar som engageras att tycka till vid provval och nomineringsstämmor. När medlemstalen sviktar har ett gap öppnats för kreativa lösningar – som kan betraktas som fusk – av olika varianter. Utan att ha insyn i enskilda ärenden så slår min allergi till, så här kan vi inte ha det, vi måste förändra oss, vi måste öppna upp.
Oavsett var i landet som fuskbeskyllningar i mitt parti utmålas så smetar det av sig på oss alla och förtroendet för oss som parti naggas sakta men säkert i kanten och vårt varumärke smutsas ned. För att behålla förtroendet måste det städas och städjobbet ske öppet och gärna med oberoende krafter engagerade.
Nomineringsprocesserna måste utvecklas, det är hög tid nu. Vet inte riktigt hur, men vi måste finna andra lösningar. Med hänsyn till hur få medlemmar vi är och antagligen kommer att bli ännu färre framöver är det naturligt att denna process öppnas upp och blir mer transparent. För ett parti som vill stå för förtroende måste vara mycket tydlig med hur synen på fusk ser ut och agera kraftfullt mot den eller dem som fuskar.
This entry was posted in Blogg and tagged Moderaterna, personligt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.
Fuskallergi
Fusk väcker starka reaktioner hos mig. Ett slags allergi som följt med mig genom hela livet. När jag stött på fusk har jag alltid reagerat och agerat på olika sätt, som barn självklart med omedelbart utåtriktat missnöje, som ung vuxen lite mer modest men ändå tydligt och nu som vuxen mer eftertänksamt. Hur jag reagerar som övervuxen får vi se.
Sedan 2001 har jag varit politisk medlem. Som 38-åring ringde jag på dörren hos moderaterna i Helsingborg och frågade hur man gjorde för att bli medlem och jag fick ett positivt välkomnande. Det tog inte lång tid förrän jag var djupt engagerad och så småningom helt uppslukad. All fritid togs i anspråk och efter valet 2006 även arbetstiden. Som nybliven riksdagsledamot hängde jag in flygvapenuniformen i garderoben för att göra politik på heltid. Det är fantastiskt stimulerande och utvecklande att vara politisk företrädare på riksnivå, en stor förmån som jag gärna fortsätter med några år till.
När jag nu varit politiskt engagerad i snart nio år har jag fått en del insyn i det interna politiska arbetet. Det har inte alltid varit lätt att se logiken i en del skeenden men en politisk organisation är ju inget professionellt företag eller myndighet, det är engagerade människor som vill förändra och är i politiken för att göra det. Andra engagerade har blivit journalister eller jobbar i organisationer som vill påverka.
Jag anser att det interna arbetet ska vara just internt och inte diskuteras på en öppen scen till allmän beskådan, utan att det gör vi bland dem som är engagerade. Resultatet presenterar vi som visioner, mål, inriktningar och konkreta förslag – vår politik som vi söker väljarnas förtroende för att genomföra.
Utvecklingen innebär att partier har gått från att ha många medlemmar till att ha en relativt liten och åldersmässigt snedfördelad medlemsskara som minskar för varje år. Hittills har processen att ta fram namn till politiska uppdrag byggt på ett relativt stort antal medlemmar som engageras att tycka till vid provval och nomineringsstämmor. När medlemstalen sviktar har ett gap öppnats för kreativa lösningar – som kan betraktas som fusk – av olika varianter. Utan att ha insyn i enskilda ärenden så slår min allergi till, så här kan vi inte ha det, vi måste förändra oss, vi måste öppna upp.
Oavsett var i landet som fuskbeskyllningar i mitt parti utmålas så smetar det av sig på oss alla och förtroendet för oss som parti naggas sakta men säkert i kanten och vårt varumärke smutsas ned. För att behålla förtroendet måste det städas och städjobbet ske öppet och gärna med oberoende krafter engagerade.
Nomineringsprocesserna måste utvecklas, det är hög tid nu. Vet inte riktigt hur, men vi måste finna andra lösningar. Med hänsyn till hur få medlemmar vi är och antagligen kommer att bli ännu färre framöver är det naturligt att denna process öppnas upp och blir mer transparent. För ett parti som vill stå för förtroende måste vara mycket tydlig med hur synen på fusk ser ut och agera kraftfullt mot den eller dem som fuskar.