Khadaffis gigantiska tunnlar

– Nu har vi honom!, skriker libyska rebeller utanför Khaddafis högkvarter och syftar på Khaddafi. Tveksamt om man ser till det gigantiska tunnelsystem han byggt upp. Det är varken få eller små tunnlar. I min bok ”Om mänskliga rättigheter” nämner jag dem ur ett annat perspektiv, nämligen att Libyen stjäl vatten från sina grannar. Texten här och en länk till boken.

Libyen stjäl vatten och välstånd

När klimatförändring diskuterats under senare år har brist på vatten hamnat

i strålkastarljuset. Faktum är att över en miljard människor saknar tillgång

till tillräckligt med rent dricksvatten. Rent vatten är en förutsättning för

människors liv, arbete och hälsa. Omkring 1,8 miljoner barn under 5 år dör

årligen på grund av smutsigt vatten, enligt UNDP:s rapport “Bortom bristen

på vatten: Makt, fattigdom och den globala vattenkrisen.”

Libyen är ett exempel på att frihandel, vatten och säkerhetspolitik kan

komma i konflikt. Landet består till allra största delen av öken men har stora

oljefyndigheter. I samband med oljeprospektering hittade man djupt liggande

och mycket gamla vattenreserver, som kallades fossilt vatten. I början på

1990-talet påbörjades ett gigantiskt och mycket kostsamt projekt att pumpa

upp det fossila vattnet. I dag motsvarar mängden uppumpat vatten Nilens

flöde.

När vattnet är uppumpat används det bland annat för att bevattna odlingar

av tomater och andra grönsaker. Eftersom man använt olja och gas för att

först bygga uppumpningssystemet och därefter frakta upp vattnet blir tomaterna

många gånger dyrare än om man sålt oljan och köpt tomater från andra

länder. När systemet byggdes hävdade Libyen att landets vattenförsörjning

var långsiktigt löst. Med nuvarande takt bedöms vattentillgångarna räcka i

maximalt 50 år. Bevattningen har dessutom skapat problem med saltskorpor i

odlingsjorden när vattnet avdunstar i värmen.

Uppumpningen av det fossila vattnet har skapat andra gränsöverskridande

problem. Grannländerna lider brist på vatten och hävdar att Libyen roffar åt

sig av en gemensam naturresurs. Libyen anklagas för att använda rören för

dolda militära förflyttningar (de grövsta vattenledningsrören är sju meter i

diameter, de tunnaste rören är fyra meter). På så vis innebär bristen på frihandel

med vatten och vattenberoende livsmedel att Libyens regim både stjäl

vatten från sina grannar och välstånd från sin befolkning.

Tags:

Comments are closed.