Fegar skolan ur?

Var tredje elev 14-17 år är rädda för att börja skolan efter sommarlovet. Barnen är vår framtid. Det viktigaste vi har. Behandling av barn i skolan av skolkamrater, lärare och vuxna är kritisk. Uppväxten präglar hela livet.

En motion till Ungdomens riksdag 2012  beskriver lite om hur en skolas elever ser på frågan.Var femte elev i årskurs 6-9, var tredje i mellanstadieåldern har kränkts det senast året visar färska undersökningar. Unga människor som kränks med anledning av sport, kläder, musik och intressen. En stark integritetskränkning som sätter djupa och livslånga spår. Förutom att det negativt kan påverka möjligheter till att ta till sig kunskaper i lugn och ro innebär det ofta ett påtvingat ofrivilligt socialt utanförskap.

Man ska få tycka vad man vill. Ha på sig vilka kläder man vill. Glasögon. Idrottslag. Intressen. Men inte minst slippa utstå kränkningar för saker man inte kan påverka. Hårfärg. Kroppsutseende. Dialekt. Ekonomiska resurser. Listan kan bara begränsas av mobbarnas fantasi.

Regeringen har självklart ett stort ansvar i form av lagstiftning men eftersom skolan är kommunal är det kommunpolitikerna som bär det stora ansvaret i nära sammanhang. Det är här policys, strategier och resurser beslutas och följs upp. När det är gjort? Vad händer då? Försvinner kränkningarna?

Skolan och de vuxna där har ett mycket tyngt ansvar. Här ligger klon i hela arbetet med respekt för varandra som individer. Närvaro, engagemang, ansvarstagande, kunskap i kombination med värdegrundsarbete och antimobbingstrategi borde vara framgångsfaktorer. Skolan får helt enkelt inte backa undan för sitt absoluta ansvar i frågan. Vuxna i skolan får inte fega ur, blunda och låta tiden gå för att slippa. Vår framtid är alldeles för värdefull.

DN  SVD  HD

Tags: , , , ,

Comments are closed.