Putins plan?

Putins referensramar ser inte ut som våra. Det går inte att utgå från svensk eller västerländsk kontext eller värdegrund när ryska händelser analyseras eller förutspås.

Putin har under lång tid visat det, men kanske inte så tydligt som den senaste tiden. Nu tar det sig konkreta uttryck genom illegal intervention och annekterande av Krim. Han bryter mot internationella regler och avtal som Ryssland ställt sig bakom, vilket det finns en lång rad exempel på. Han hånar också de sanktionsbeslut som tagits av EU och USA. Det krävs hårda nypor och stor tydlighet för att inte föraktas och negligeras av Putin. Med andra ord kännbara sanktioner och visande av militära resurser.

Signalerna i skrivande stund är fortsatt expansion. Enligt finska Hufvudstadsbladet och Ilta-Sanomat har Ryssland inlett en plötslig och oanmäld militärövning nära Finland och Estland. En rysk diplomat förutspår att Ryssland kommer att ta tillbaka och förena de forna Sovjetstaterna. Diplomaten skriver på Facebook att Ryssland kommer att återta såväl Alaska och Baltikum som Polen som Finland. ”Nästa steg är hela Moldavien och hela Ukraina. Sedan alla andra forna Sovjetstater, Ryssland förenas och samlas, som alltid förut”.

Skribenter gör historiska paralleller som kan tyckas olycksbådande. EU regeringschefer möts idag för att utverka gemensamma sanktioner. Det är inte enkelt att ta fram dessa då de nationella intressena skiljer sig åt, mycket beroende av hur stort det enskilda nationella beroendet av Ryssland är. Putins medvetet och öppna förhållningssätt till rysk energi är att den är ett säkerhetspolitiskt verktyg. Några EU-länder är starkt beroende av Ryssland och arbetar troligen för att sanktionerna ska bli så betydelselösa som möjligt. Historien kanske inte upprepar sig men det finns mönster.

Den moderata försvarskommittén i riksdagen under mandatperioden 2006-2010 tog fram rapporten, Blå tankar om framtidens försvar, som bland annat förordade en ökning av försvarsanslagen, anslutning till Nato och förutsåg den ryska ambitionen att återta positionen som en stormakt.

Sedan dess har de ryska storövningarna avlöst varandra och visat att den militära kapaciteten och förmågan byggts upp oerhört fort.

Natos generalsekreterare har vid flera tillfällen varit extremt tydlig att det inte räcker att vara kompis med, eller hang-around till, Nato för att få hjälp om det skorpar till sig. Norge har varit lika tydliga med den svenska ensidiga solidaritetsförklaringens obetydelse.

Regeringens signaler de senaste dagarna tyder på att det äntligen är dags för omprövning av de tidigare bedömningarna och jag ser med viss förhoppning på att så ska ske.

Ansökan om Nato-medlemskap borde tas fram och läggas färdigberedd på riksdagens bord. En vederhäftig säkerhetspolitisk analys i försvarsberedningens rapport 15 maj i kombination med substantiella satsningar på försvaret borde vara lika självklara. Tre snabba åtgärder med omedelbara effekter föreslås av försvarsbloggaren Wiseman, HÄR

Det är dags för Sverige att lämna den säkerhetspolitiska sankmarken och istället bidra till säkerhetspolitisk stabilitet i vår region. För med de tydliga signaler vi  nu ser och Putins uppfattning, att Ukrainas utträde ur Sovjetunionen 1991 var olagligt, kan innebära att hans Rysslands nya gränser inkluderar såväl Finland som Baltikum och Polen och vem vet vad mer?

Tags: , , ,

Comments are closed.