Almedalen har det skrivits mycket om den senaste tiden och det ur många synvinklar. Jag tycker det är naturligt för mig som politiskt förtroendevald i min position att delta och förundras över de som inte tycker att möten mellan människor är viktiga. För det är ju just det som det hela handlar om, möten. Organiserade seminarier, mingel och samtal skapar just möten. Ny information, nya infallsvinklar och spontana möten inspirerar, väcker till liv och ändrar tankebanor. Det är för mig en naturlig del i mitt politiska arbete, att ta in nya intryck och lära mer om det jag jobbar med och för.
Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.
Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?
Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.
För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.
HallelujaHåkan
Han pratar agitatoriskt som en kommunist eller gammelsosse och hetsar upp sig själv under tiden han pratar och ökr tmpt och nästan s k r i k e rrr uuut det sista med en tonhöjning och markering att nu är jag FÄRDIG!!! Applåder! Halleluja Håkan!
Så rullar det på.
Under taggen “#nystart” på talarstolen under jungfrutalet i Almedalen 2011 känns det märkligt att höra honom säga saker som – ” för att låta det gamla komma tillbaka”. Han pratar om det riktiga och viktiga, att vilja och att välja.
En samhällsbild målas ut med barnfattigdom, nyskapande arbetsplatser , alla välfärdssatsningar ska gå före skattesänkningar. Det är även dags för ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. 40 % av de som jobbar har ont i kroppen och skyller allt på jobbet. Lagstifta om rätt till heltid. Järnvägen är helt nerkörd och har blivit det de senaste fem åren. Det var 100 år sedan någon satsade på järnvägen. Var det inte dåtidens riskkapitalister undrar jag?
Han menar också att Europas finanskris beror på högerregeringar. Vi har högre ambitioner för Sverige. Vi sätter människan främst.
Floskelapparaten rullar på med en svartmålning av det Sverige vi har idag. Allt, allt, ALLT!!! är moderatregeringens fel. Han försöker samtidigt måla upp baktidens rosaskimrande folkhemsdröm som aldrig funnits, utan just varit en sossedröm. Jag undrar om människor i Sverige verkligen vill slippa tänka själva för att istället låta ”samhället” ska ta hand om sig och hur mycket folk är villiga att via skattsedeln låta någon annan (socialdemokratiska politiker) bestämma det mesta åt dem.
Han är en duktig talare och gjorde kanske veckans bästa insats. Men det han presenterar känns sovjetryskt med en touch av Castro och jag hoppas verkligen att folk ser och hör igenom det Sverige han säger sig vilja skapa. Brr… – ” för att låta det gamla komma tillbaka”.
Jag vill ge honom cred för en sak där vi har samma grundsyn. Den kom inte under talet utan på eventet “Efterfrågat” och det är hans tydlighet med kulturens roll i ett demokratiskt samhälle och att man inte behöver vara kulturspecialist eller elit för at tycka till eller om kultur. –”Man måste kunna snacka fotboll utan att spela i landslaget.”