Skåne har stor potential att bli ett ännu större tillväxtlokomotiv för Sveriges utveckling än man är idag men det är stor att man hamnar i bakvattnet och glöms bort i svallvågorna efter den mälardalska statsrådssjösättningen.

I samband med regeringsombildningen blir det tydligt hur dåligt Skåne är representerat i Stockholm. En lång rad debattörer har med siffror visat hur illa det är ställt. Den ende skåningen i regeringen har fullt upp med sin regeringsportfölj och kommer inte hinna med att företräda Skåne.

Skåne får ökat självstyre den 1 januari 2011. Det handlar inte om fullständigt självstyre men det är en markering att vi är byxade att ansvara för en del politikområde som regeringen annars hade tagit hand om. Hur gärna vi än inte vill, och ibland inte låtsas om, är vi helt beroende av centralt fattade beslut för att utveckla Skåne. Centrala beslut som bereds, faktainsamlas, remissas, skrivs och administreras i Stockholm av stockholmare påverkar oss starkt. Det sker i regeringskansli och departement men även myndigheter, verk, organisationer och media påverkar innehåll och inriktningar.

En enda skåning i regeringen och skånska riksdagsledamöter som inte har uppdraget, tiden eller budgeten att vara mer än allmänt positiva räcker inte långt. Men Region Skåne agerar, om än i liten skala, då man under förra mandatperioden  skapade Skåne:Stockholm-dagar i Stockholm en gång per år. Det är en mycket bra aktivitet, likaså satsningen under Almedalsveckan som är mycket värdefull.

Men det räcker inte till. Det krävs ett kontinuerligt, välstrukturerat och målmedvetet arbete för att nå långsiktig framgång. Det handlar om att skapa ett medvetande om vad Skåne kan ge Sverige om rätt beslut fattas. För att lyckas med detta måste ett kraftcentrum utanför Skåne skapas. Ett kraftcentrum på plats nära beslutsfattandet. Ett kraftcentrum och mötesplats i Stockholm – en skånsk representation – med uppgift från det regionala parlamentet i Skåne att långsiktigt främja skånska intressen inom alla områden.
KVP  SDS