Posts Tagged ‘Europa’

Kärnkraftskatastrof – kolel och ryssberoende

tisdag, maj 31st, 2011

Tysklands politiska ledning beslutar sig för att ta ansvar för en kärnkraftskatastrof. En egenhändigt planerad sådan. Så länge det inte finns heltäckande fossilfri energi att tillgå i tillräcklig omfattning kommer de planerade kärnkraftsstängningarna innebära att energibehov ersätts av fossil dito. Energiförbrukningen går säkert att minska till viss del men det totala priset blir högt. Högt för miljön, högt för tillväxten, högt för Tyskland och troligen också för Europa.
Det finns ett säkerhetspolitiskt perspektiv som lätt kommer i skuggan och det är Rysslands ambition att göra Tyskland beroende av gas via den nya gasledningen genom Östersjön. Ett beroende som lätt kan verifieras då Ryssland är helt öppen med sina ambitioner hur de ska använda sin energi. Inte bara för att vara goda grannar och tjäna pengar utan just, säkerhetspolitik, med stora möjligheter att skaffa sig geopolitiska fördelar. Jubel i Moskva som nu ser än större potential i sin strategi att göra starka EU-länder beroende. Den splittrande hullingförsedda kilen är satt och det kommer bli smärtsamt att dra ut den. Kärnkraftkatastrofer kan ha flera ansikten.
HD  DN  SVD

Ytterligare ett av ondskans ansikte

onsdag, februari 23rd, 2011

Med ytterst brutala metoder, kanske mest hänsynslösa hittills, försöker detta ondskans ansikte – Khadaffi  – klamra sig fast vid makten. Oavsett vilka hemskheter han utsätter sina landsmän för så kommer det troligen inte att räcka för att mildra omvälvningen från diktatur till något annat. Detta annat är ännu inte fastställt. Många hoppas på demokrati men den är svår att bygga av länder vars medborgare inte riktigt vet vad det är. De har ingen erfarenhet av det.

Diktaturerna i området noterar mycket noga omvärldens reaktioner på det som händer. Från enskilda länders uttalanden till vad Afrikanska Unionen, Arabförbundet, EU och FN använder för vokabulär. Här kan tyckas att Sveriges uttalanden är något oförberedda och vaga vilket förvånar. Likaså den stora tröghet som UD agerar med när det gäller att få ut svenskar från Libyen. FN fårvånar också med snabbhet och tydlighet.

EuroMed-samarbetet omfattar EU medlemsländer och de länder runt Medelhavet som inte ingår i EU. Det äger rum på två nivåer. Dels är det den arena där utrikesministrarna möts i det som heter Union för Medelhavet, dels en parlamentarisk dimension där parlamentariker från partnerländerna möts i en parlamentarisk församling – EMPA.
Alla länder har beretts möjlighet att delta men alla gör det inte. Libyen har en observatörsplats men jag har aldrig sett någon därifrån på något möte under fyra år som ordförande i Riksdagens delegation till detta samarbete. Inte heller har Mauretanien visat något intresse. Egypten ar alltid välrepresenterat, i de allra flesta fall också Marocko, Algeriet, Tunisien, Israel, Palestinska myndigheten, Libanon, Syrien, och Jordanien.
Möjligheterna att agera inom dessa ramar just nu torde vara ytterst begränsade eftersom det bygger på att det finns en fungerande struktur på både regerings- och parlamentarisk nivå.

Mellanösterns och Nordafrikas diktatorer följer omvärldens reaktioner och har detta med i minnet när de själva agerar. Nu och framöver. Det är en mycket intressant tid att följa denna omvälvning i södra grannskapsområdet till EU. Utvecklingspotentialen för dessa länder är enorm om demokratin får riktigt fäste och kan verka fullt ut. Jag är bestört över hur blodig vägen dit är.
HD  HD2  HD3  HD4  HD5  HD6  HD7  HD8  DN
SvD DN SvD2  Ab 1  2  3  4  5  6  7  Aljazeera  CNN  Expr 1  2  3  DN 1  2  3  4  5  SR 1  2  3  4  5  SVT 1  2  3  4  5  6  7  Nyhetskan 1  2  3  SvD 1  2  3  4  5  6  7  GP 1  2  3  4  5

Värnpliktskramare och RUT-hatare kör i diket

lördag, juli 3rd, 2010

Kollegan Rolf K ger ett pedagogiskt svar om värnplikt i dagen SvD. Värnplikt i fredstid har efter 100 år spelat ut sin roll. Själva plikten finns kvar men tillämpas inte förutom om det skulle dra ihop sig till ofärdstider. Vi får ett försvar värt namnet och med hög tillgänglighet. Det kommer att ta ett tag för Försvarsmakten att ställa om. Inte minst för att konkurrera med alla andra om värdefull arbetskraft. Försvarsmaktens förband i Skåne, P7, tror jag har mycket goda möjligheter till personalförsörjning. De har uppenbarligen en bra personalpolitik, det visas av Värnpliktsrådet som utsett P7 till landets nästa förband 2010, 2009 och 2008 – tre år i rad! Med sitt strategiska läge i  Skåne kan personal lätt dagpendla och P7 kan bli en möjlig arbetsgivare för många.
Oppositionen visar sig vara värnpliktskramare, men jag tror det är ett felgrepp, utvecklingen har sprungit ifrån dem i denna fråga – också. Undrar om de vill tillbaka till tiden med indelta soldater. Införandet av allmän värnplikt var en stor fråga där och då. Kanske var deras föregångare kramare av indelte soldaten Rask? Något att forska vidare på.
Oppositionens vilja att dra ner på Sveriges internationella engagemang att säkerställa fred och frihet är ett ytterliggare ett felgrepp. Vi måste ta internationellt ansvar. Vid en insats är den militära delen,  just en militär del. Den följs av civila insatser och ofta bistånd.
Svenskt medlemsskap i Nato har jag sett som naturligt under mina år som heltidspolitiker. Som yrkesofficer har jag utbildats för samverka med soldater från Natoländer och ser man till hur nära Sverige de facto samverkar så är det i princip enbart kvar att placera flaggan i flaggstället jämte de andra.

Gillar DN kommentar om att ROT och RUT är den nya arbetarrörelsen. Med en stor mängd nya jobb och en massa avlastning i hemmen är ROT och RUT succeer. Alliansen – den nya arbetarrörelsen. Bra. Med vänsterpartiernas märkliga rödgröna löften kommer de snart att köra i diket. Med mer av allt till fler så löser de alla problem, men jag tror det enbart är opinionsiffrorna som står i fokus. Med en snabb titt över Europa konstateras att deras kollegor kört i diket ganska rejält och nu vill di svenske vänsterpartierna göra detsamma. Tror de att folk är dumma? Det verkar så…
DN  SVD  SVD2  SVD3  SVD4  SDS  HD  HD2  HD3  HD4

Politiken utan kontroll över sin militär?

fredag, juni 11th, 2010

Jag är en vän av demokrati, Israel är den enda demokratin i mellanöstern, men även en vän måste kunna kritiseras. Israel är utsatt för stor press. Dels har de fiender som utlovat att förinta landet och dess befolkning, dels har de vänner som vill dem väl. För är man en verklig vän om man inte påpekar saker som man tycker är fel? Jag tycker inte det. För hur mycket jag än tycker om min vän kan jag inte tiga när jag ser agerande som bryter mot internationell rätt.

Det är en känsla som växt sig starkare och starkare under åren jag följt Israels konflikter med sina grannar. De senaste årens händelser har tydligt visat att militären har enormt stor handlingsfrihet. Den verkar ligga utanför politisk kontroll. Militära styrkor från general till soldat på fältet verkar kunna agera fullständigt regelvidrigt utan rimlig konsekvens. Jag har som civil på resa i Israel själv upplevt stort obehag vid personlig kontakt med beväpnad israelisk militär.

Bilderna från operationen i Gaza förra vintern var tydliga för ett tränat öga – folkrättsbrott i direktsändning, detsamma nyligen vid fartygsbordning på internationellt vatten med efterföljande dödsskjutningar. Agerandet är oacceptabelt – världen är enig. Eftersom militär i en demokrati medvetet agerat mot internationell rätt måste den ha ignorerat den politiska nivån vilket innebär att politiken inte har kontroll över sitt yttersta säkerhetspolitiska verktyg. Vännerna måste ta sitt ansvar och agera.
HD  HD2  HD3  SKD  SKD2  SDS  SDS2  SDS3  SDS4  SDS5  DN  DN2  DN3  DN4  DN5  DN6  SVD  SVD2  SVD3  SVD4  SVD5  SVD6  SVD7  KVP  KVP2  KVP3  KVP4  KVP5  KVP6

Sprängkraften större än vad många verkar tro

fredag, mars 12th, 2010

Riksdagen röstade för ett erkännande av massakrerna i Armenien 1915 torsdag 11 mars 2010. Det blir ett före och efter detta datum. Riksdagsdebatten sändes inte bara av SVT24 utan direktsändes även i turkisk tv, det säger en mycket om intresset. Svensk media verkar inte uppfattat allvaret i frågan förrän klubban slagits i bordet.

Det har under lång tid funnits starka påtryckningar för ett erkännande. Socialdemokraterna har tidigare fallit till föga genom att ha bytt uppfattning och den 11 mars gjorde några enskilda borgerliga ledamöter det också. Jag tror inte att den politiska dimensionen finns med när det gäller påtryckningar av det här slaget utan sakfrågan drivs så hårt att den till slut kanar in på den parlamentariska arenan. Det svenska parlamentet var splittrat och omröstningen resulterade i en rösts övervikt mot utrikesutskottets förslag och regeringens ståndpunkt.

Det finns en uppenbar risk att erkännandet innebär en riktig björntjänst för Armenien och försoningsprocessen med Turkiet. Den turkiska reaktionen var blixtsnabb och likaså de oppositionella krafterna som enbart ett par minuter efter riksdagsbeslutet krävde att försoningsprocessen avbryts. Nu ser vi också affärsförbindelser påverkas.

Jag tycker det är viktigt att framhålla att en bred enighet råder i riksdagen som stödjer Turkiets medlemsansökan till EU och försoningsprocessen med Armenien. Häri finns ingen skillnad.
Jag har i tidigare blogginlägg  uttryckt att jag känner starkt för dem som har personliga relationer i frågan och att jag fortsatt gör det och kan bara beklaga att riksdagsbeslutet faktiskt kan påverka den efterlängtade försoningsprocessen negativt.
DN  DN2  DN3  DN4  DN5  DN6  SVD  SVD2  SVD3  SVD4  SVD5  HD  HD2  HD3  HD4  HD5  SDS  SDS2  SDS3  SDS4  SDS5  DN7  SVD6  SVD7  SVD8  SVD9  SVD10  SVD11  SVD12  HD6  HD7  DN8