Posts Tagged ‘Försvarspolitik’

Putins plan?

torsdag, mars 20th, 2014

Putins referensramar ser inte ut som våra. Det går inte att utgå från svensk eller västerländsk kontext eller värdegrund när ryska händelser analyseras eller förutspås.

Putin har under lång tid visat det, men kanske inte så tydligt som den senaste tiden. Nu tar det sig konkreta uttryck genom illegal intervention och annekterande av Krim. Han bryter mot internationella regler och avtal som Ryssland ställt sig bakom, vilket det finns en lång rad exempel på. Han hånar också de sanktionsbeslut som tagits av EU och USA. Det krävs hårda nypor och stor tydlighet för att inte föraktas och negligeras av Putin. Med andra ord kännbara sanktioner och visande av militära resurser.

Signalerna i skrivande stund är fortsatt expansion. Enligt finska Hufvudstadsbladet och Ilta-Sanomat har Ryssland inlett en plötslig och oanmäld militärövning nära Finland och Estland. En rysk diplomat förutspår att Ryssland kommer att ta tillbaka och förena de forna Sovjetstaterna. Diplomaten skriver på Facebook att Ryssland kommer att återta såväl Alaska och Baltikum som Polen som Finland. ”Nästa steg är hela Moldavien och hela Ukraina. Sedan alla andra forna Sovjetstater, Ryssland förenas och samlas, som alltid förut”.

Skribenter gör historiska paralleller som kan tyckas olycksbådande. EU regeringschefer möts idag för att utverka gemensamma sanktioner. Det är inte enkelt att ta fram dessa då de nationella intressena skiljer sig åt, mycket beroende av hur stort det enskilda nationella beroendet av Ryssland är. Putins medvetet och öppna förhållningssätt till rysk energi är att den är ett säkerhetspolitiskt verktyg. Några EU-länder är starkt beroende av Ryssland och arbetar troligen för att sanktionerna ska bli så betydelselösa som möjligt. Historien kanske inte upprepar sig men det finns mönster.

Den moderata försvarskommittén i riksdagen under mandatperioden 2006-2010 tog fram rapporten, Blå tankar om framtidens försvar, som bland annat förordade en ökning av försvarsanslagen, anslutning till Nato och förutsåg den ryska ambitionen att återta positionen som en stormakt.

Sedan dess har de ryska storövningarna avlöst varandra och visat att den militära kapaciteten och förmågan byggts upp oerhört fort.

Natos generalsekreterare har vid flera tillfällen varit extremt tydlig att det inte räcker att vara kompis med, eller hang-around till, Nato för att få hjälp om det skorpar till sig. Norge har varit lika tydliga med den svenska ensidiga solidaritetsförklaringens obetydelse.

Regeringens signaler de senaste dagarna tyder på att det äntligen är dags för omprövning av de tidigare bedömningarna och jag ser med viss förhoppning på att så ska ske.

Ansökan om Nato-medlemskap borde tas fram och läggas färdigberedd på riksdagens bord. En vederhäftig säkerhetspolitisk analys i försvarsberedningens rapport 15 maj i kombination med substantiella satsningar på försvaret borde vara lika självklara. Tre snabba åtgärder med omedelbara effekter föreslås av försvarsbloggaren Wiseman, HÄR

Det är dags för Sverige att lämna den säkerhetspolitiska sankmarken och istället bidra till säkerhetspolitisk stabilitet i vår region. För med de tydliga signaler vi  nu ser och Putins uppfattning, att Ukrainas utträde ur Sovjetunionen 1991 var olagligt, kan innebära att hans Rysslands nya gränser inkluderar såväl Finland som Baltikum och Polen och vem vet vad mer?

Nato nu

måndag, november 12th, 2012

Sverige kan inte räkna med skydd från Nato om Sverige skulle bli anfallna av främmande makt, säger generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. i en intervju i SVT Hübinette 6 november.

Jag tycker det han säger är tydligt. Mycket tydligt. Inget tolkningsutrymme lämnas. Enda möjligheten att omfattas av Nato artikel 5 är att vara medlem. Basta!

Under en lång rad av år har Sverige stått utanför, och står fortfarande utanför, någon försvars- eller säkerhetspolitisk allians med ömsesidig säkerhetsförpliktelse; Hjälper du mig så hjälper jag dig.

Någon stans har det varit underförstått att vi haft så bra relation med Nato att de skulle komma till vår hjälp om vi blev angripna. Denna tanke har uppenbarligen varit ensidig.

Generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen träffar huvudet på spiken och det klingar kristallklart. Sveriges möjlighet till att omfattas av Nato artikel 5 är att vara medlem.

SVT  SVD

Kallt försvar

tisdag, juli 3rd, 2012

Jag följer debatten om försvaret och konstaterar att det inte är någon kioskvältare direkt. ÖB har de senaste dagarna berättat hur han ser på framtida försvarssatsningar. Under dagens presskonferens i Almedalen gjorde statsministern detsamma. De är inte riktigt överens.

Svenska Dagbladets ledare 3 juli skriver Claes Arvidsson om företeelsen och den responderas i skrivande stund av fem (5) Facebook-rekommendera, sex (6) Tweetar och en (1) blogglänk. När detta inlägg indexerats ökar det med 100% till två…

Två dygn tidigare skriver samma ledarsida om att ÖB resonerar om att med bibehållen budget och ambitionsnivå tvingas välja bort en hel försvarsgren. DN redovisar en TT-text. Reaktionen på SVD är 36 Facebook-rekommendera, en Tweet och sju blogglänkar. Inte någon mediestorm direkt. Trots att utspelen och reaktionerna äger rum mitt under Almedalsveckan, ett politiskt crescendo före sommarsemestern.

Jag uppfattar det som ett stort ointresse och undrar vad beror på. Ryssen skramlar med vapenmusklerna helt öppet. Man gör det i Finland och ryske presidenten förtydligar några dagar senare. Ryssen varnar västvärlden för att lägga sig i arabvåren. Man anklagar USA Moskvaambassadör för att försöka provocera fram en revolution i Ryssland.
Vår militära kapacitet är inte särskilt stark. Rekryteringen går trögt.

Samtidigt i Sverige berättar ÖB vad han ser och hör. Ingen verkar lyssna. Eller ta hans varnande ord på allvar. Märkligt.

SAAB presenterar Försvarsmakten i Almedalen

söndag, juli 10th, 2011

SAAB presenterar Försvarsmaktens insats i Libyen - Almedalen 2011Försvarsmakten har just fullgjort den första delen av insatsen i Libyen, FL01. Ett flygvapenförband med stödfunktioner har samverkat med Nato i skarp insats ingen nu aktiv flygofficer tidigare gjort. Det är ett halvsekel sedan Sverige flög Tunnan i Kongo. Libyeninsatsen har genomförts med mycket positivt resultat. Berömmet haglar. Och kontingentschef Stefan Wilson redovisar det med viss blyghet. Men Sverige har gjort det – igen – och vi kan alla vara mycket stolta.

Överstelöjtnanten och Gripenpiloten Stefan Wilson, är iförd civila sommarkläder, shorts och sandaler, när han berättar till ett bildspel om insatsen. Från start till slut. Han är nyss hemkommen från insatsen och gör en fantastisk bra presentation inför ett stort antal intresserade sammanpressade i ett tält utsmyckat med budskap och loggor från Fjärde storstadsregionen som används till ”Efterfrågat” på kvällarna efter partiledartalet i Almedalen. Stefan Wilson är pedagogisk, öppen och tydlig. Med en avslutande känslomässig film från kriget sätter han fingret på varför vi ska agera militärt även utanför Sveriges gränser. För det vi tror på; fred, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, en trygg vardag, välfärd och så mycket mer vi tar för givet här hemma.

Allt beröm till Stefan Wilson och hans personal som gjort ett storartat jobb. Men inramningen känns fel. Inte en svensk flagga, inte en enda pryl från Försvarsmakten, ingen information, inte något. Men SAAB hade ställt upp en civil version av en flygsimulator där flygplanet kunde provköras.

Varför tar inte Försvarsmakten tillfället i akt och gör eventet till sitt? Med stortrumman kunde marknadsföring skett. Nu är det SAAB som agerar. Syftet är gott, jag förstår både varför och hur det blev så här eftersom jag personligen har varit med om det så många gånger. Men… Försvarsmaktens HMS Carlskrona ligger förtöjd på i Visby hamn. I och för sig på ”fel” sida av hamnen sett ur ett publikt perspektiv, men kanske skulle presentationen ägt rum där? Först där med efterföljande presskonferens och sedan i ett större sammanhang? Klart att Stefan Wilson skulle haft flygoverall på sig, med flyghjälmen i hand, presenterats av en uniformerad general, kanske Flygvapeninspektör Anders Silwer? Är det en uniformsrädsla som finns kvar i det offentliga Sverige? Det här var en bra programpunkt – men den kunde blivit så mycket bättre.

Min Almedalsvecka

fredag, juli 8th, 2011

Almedalen har det skrivits mycket om den senaste tiden och det ur många synvinklar. Jag tycker det är naturligt för mig som politiskt förtroendevald i min position att delta och förundras över de som inte tycker att möten mellan människor är viktiga. För det är ju just det som det hela handlar om, möten. Organiserade seminarier, mingel och samtal skapar just möten. Ny information, nya infallsvinklar och spontana möten inspirerar, väcker till liv och ändrar tankebanor. Det är för mig en naturlig del i mitt politiska arbete, att ta in nya intryck och lära mer om det jag jobbar med och för.

Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.