Överstelöjtnanten och Gripenpiloten Stefan Wilson, är iförd civila sommarkläder, shorts och sandaler, när han berättar till ett bildspel om insatsen. Från start till slut. Han är nyss hemkommen från insatsen och gör en fantastisk bra presentation inför ett stort antal intresserade sammanpressade i ett tält utsmyckat med budskap och loggor från Fjärde storstadsregionen som används till ”Efterfrågat” på kvällarna efter partiledartalet i Almedalen. Stefan Wilson är pedagogisk, öppen och tydlig. Med en avslutande känslomässig film från kriget sätter han fingret på varför vi ska agera militärt även utanför Sveriges gränser. För det vi tror på; fred, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, en trygg vardag, välfärd och så mycket mer vi tar för givet här hemma.

Allt beröm till Stefan Wilson och hans personal som gjort ett storartat jobb. Men inramningen känns fel. Inte en svensk flagga, inte en enda pryl från Försvarsmakten, ingen information, inte något. Men SAAB hade ställt upp en civil version av en flygsimulator där flygplanet kunde provköras.

Varför tar inte Försvarsmakten tillfället i akt och gör eventet till sitt? Med stortrumman kunde marknadsföring skett. Nu är det SAAB som agerar. Syftet är gott, jag förstår både varför och hur det blev så här eftersom jag personligen har varit med om det så många gånger. Men… Försvarsmaktens HMS Carlskrona ligger förtöjd på i Visby hamn. I och för sig på ”fel” sida av hamnen sett ur ett publikt perspektiv, men kanske skulle presentationen ägt rum där? Först där med efterföljande presskonferens och sedan i ett större sammanhang? Klart att Stefan Wilson skulle haft flygoverall på sig, med flyghjälmen i hand, presenterats av en uniformerad general, kanske Flygvapeninspektör Anders Silwer? Är det en uniformsrädsla som finns kvar i det offentliga Sverige? Det här var en bra programpunkt – men den kunde blivit så mycket bättre.

Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.

Ett försvarsbeslut är funktionellt så länge det ligger i fas med vad som sker i omvärlden. Allt för vanligt är att beslut om svenska försvarsåtgärder följer en isolerad agenda. Lagt beslut tycks ligga vad som än händer. Ett förhållningssätt som snarast måste brytas.

Under ett antal år har vi kunnat se hur Ryssland målinriktat bygger upp sina militära styrkor. Någon hemlighet av att målet är att nå samma position i världspolitiken som Sovjetunionen gör man inte.

För några veckor sedan meddelade Kreml att Ryssland ska öka sin militärbudget med 60 procent de kommande tre åren. Samtidigt lät rysk militär offentliggöra att ryska missiler med en räckvidd som gör att de täcker Estland, Lettland, Litauen och Finland nu placeras ut längs den estniska gränsen. Den estniske försvarsministern Urmas Paet betecknar utplaceringen som alarmerande.

Extra oroande är att NATO-landet Frankrike bidrar till den ryska militära förstärkningen genom försäljningen av fartyg av typen Mistral. Egna nationella försvarsindustriintressen har företräde.

Våra grannländer som har Ryssland inom sitt närområde har reagerat på det enda rimliga sättet, genom att förstärka sina militära resurser. I Sverige har det inte kommit någon reaktion, vare sig från regeringen eller försvarsmakten. Att fullfölja lagda försvarsplaner tycks vara den regel som går för alla andra. Detta inger oro.

Ungefär samtidigt som den ryska upprustningen blir allt tydligare i vår direkta närhet får Sydsveriges enda kvarvarande pansarregemente P7 på Revingehed besked från Högkvarteret att förbereda sig på att lämna ifrån sig sina stridsvagnar för att ersätta dess med lätta pansarfordon av typen Patria.

Regeringen har tydligt förklarat att det inte skulle ske några förändringar i grundorganisationen under denna mandatperiod. Men detta tycks Högkvarteret tolka på sitt eget sätt. Att förbereda en nedmontering av södra Sveriges enda kvarvarande stridsvagnsenhet är att gå en helt annan väg. Och att göra detta just nu när vi av säkerhetspolitiska skäl borde markerat genom en förstärkning av P7 är att skicka helt fel signaler till omvärlden.

Sverige behöver ett väl fungerande och för ändamålet dimensionerat territoriellt försvar. Samarbete och försvarsavtal med andra länder är bra. Och ett svenskt medlemskap i NATO när det finns en folklig förankring för detta är ett mål värt att sträva efter. Men vi får inte vara så naiva att vi tror att andra länder utan reservation släpper vad de har för handen för att bistå Sverige vid en kris eller en konflikt. Varje land är sig själv närmast. Det är inget nytt. Det har alltid varit så. Och det är efter detta som vi måste bygga vårt försvar. Till sist är det bara oss själva vi har att lita till. Och då gäller det att ha en inhemsk beredskap längs hela linjen. Från tillräckligt antal med utbildade, tillräckligt med utrustning och en säker försörjning av ersättningspersonal och materiel om detta skulle behövas.

Akut just nu är att rädda kvar P7 som ett stridsvagnsregemente. Att ersätta stridsvagnarna med patrullfordon ter sig som ett på alla områden som felaktigt med näst intill katastrofala följder. Förutom singnaleffekten, som borde vara den motsatta, betyder det att man slår sönder ett sedan länge pågående nordiskt samarbete med Danmark på stridsvagnssidan. Utbildare och personal med högtstående kompetens tas inte längre till vara. Det som förbereds nu för P7 rimmar inte med svenskt försvarsintresse och gynnar inte målen med svensk säkerhetspolitik.

ROLF K NILSSON (M)
Riksdagsledamot och ledamot av försvarsutskottet 2006-2010

ANNICKA ENGBLOM(M)
Riksdagsledamot och ersättare i försvarsutskottet 2006-2010

MATS SANDER (M)
Riksdagsledamot, ersättare i försvars- och utrikesutskotten 2006-2010
NT  Rolf K Nilssons blogg

Gillar DN kommentar om att ROT och RUT är den nya arbetarrörelsen. Med en stor mängd nya jobb och en massa avlastning i hemmen är ROT och RUT succeer. Alliansen – den nya arbetarrörelsen. Bra. Med vänsterpartiernas märkliga rödgröna löften kommer de snart att köra i diket. Med mer av allt till fler så löser de alla problem, men jag tror det enbart är opinionsiffrorna som står i fokus. Med en snabb titt över Europa konstateras att deras kollegor kört i diket ganska rejält och nu vill di svenske vänsterpartierna göra detsamma. Tror de att folk är dumma? Det verkar så…
DN  SVD  SVD2  SVD3  SVD4  SDS  HD  HD2  HD3  HD4

• För att säkerställa Försvarsmaktens framtida behov behöver sannolikt försvarsanslaget ökas inom en period på 5-8-år.
• Överföring av resurser från försvarets stöd- och ledningsfunktioner till den operativa verksamheten måste fortsätta.
• Moderaterna bör ta initiativ till att Sverige ska söka medlemskap i Nato.
• Sverige bör även i fortsättningen leda en av EU:s stridsgrupper.
• Sverige bör ta initiativ till att utveckla det nordiska försvarssamarbetet.
• Sverige bör erbjuda sitt deltagande i patrulleringen av luftrummen över Baltikum och Island.
• Sverige bör ha cirka 2 000 soldater i internationella fredsfrämjande insatser.
• Sverige bör fokusera på ett fåtal, men större fredsfrämjande insatser.
• Den civil-militära samverkan vid fredsfrämjande insatser måste förbättras.
• Direktutbildningen till Hemvärnet bör utökas och genomföras på flera orter än idag.
• Försvarsmaktens förmåga till patrullering under och över havsytan måste säkerställas.
• Samhällets samlade resurser ska användas för att skydda viktiga flöden av bl.a. råvaror, varor, information och människor.
• De nationella skyddsstyrkorna måste få en tydligare roll avseende skydd av militära anläggningar och kritisk infrastruktur.
• Samverkan mellan sjöövervakande myndigheter nationellt och internationellt måste förbättras.
• Försvarsmaktens internationella övningsverksamhet måste utvecklas.

  

 

 

Här kan du läsa hela rapporten.

SVD 

Försvarsmakten i Skåne ansvarar för att representera Försvarsmakten i den mest tätbefolkade delen av vårt land. Utbildningsförutsättningarna är goda och rekryteringen går lätt. De har under lång tid utvecklat samarbete med det omgivande samhället och samverkar även internationellt.

Försvarsmakten i Skåne har, av sina värnpliktiga, under flera år utsetts till Sveriges bästa förband. Det är ingen slump, det är en genomtänkt strategi. Det handlar om att se all sin personal som den yttersta tillgången och kontinuerligt skapa goda förutsättningar för alla att göra sitt bästa. Det ger resultat.

Nu när värnplikten läggs i malpåse måste Försvarsmakten konkurrera om personal på den öppna marknaden. I Skåne finns goda rekryteringsmöjligheter. Förbandet har gott rykte och eftersom arbetsortens placering på Revingehed innebär stora möjligheter till dagpendling, slipper man flytta och Försvarsmakten blir ett naturligt alternativ för unga.

Förutom alla dessa argument som är primära för att bedriva verksamhet är min klara uppfattning att vi inte kan demilitarisera Skåne. Det skulle skapa ett lokalt säkerhetspolitiskt vakuum och generera oro hos våra grannar när de ritar om sin säkerhetspolitiska karta.
HD

Insatsen i Afghanistan är viktig, utvecklingen och situationen i landet kräver militär närvaro för att säkra biståndsinsatserna för att bygga landet. Utan militär närvaro tar talibanerna över och Afghanistan blir ett medeltidsland på kort tid där livet blir miserabelt.

Ingen hade tänkt att det skulle bli som det blev, alla känner till riskerna. Våra stupade har betalt det yttersta priset i sitt arbete med att förändra världen, all heder åt dem, de kommer alltid att finnas i våra minnen. HD  SKD  SDS  SDS2  SDS3  DN  SVD  SVD2  SVD3  SVD4  AB  AB2  AB3  EXP  EXP2  Newsmill

Jag tycker vi väntat länge nog nu och hävdar att vi ska ansluta oss även formellt till Nato eftersom det är det enda steg som kvarstår och att vi ska har ett territoriellt försvar som är värd namnet, inkluderande försvar mot samhällsstörtande verksamhet. Hela landet ska kunna försvaras. Det betyder en balans med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget i kombination med den tid det tar att öka vår förmåga när det behövs. Här krävs stor tröghet för att minska vår militära förmåga då det, i alla falla historiskt, tagits alldeles för sena politiska beslut för att hinna bygga upp rätt förmåga och numerär då det behövts. En ny och frisk debatt om försvaret av det käraste vi har, ett demokratiskt och fritt Sverige, hoppas jag startar nu så vi kan hitta breda lösningar som är långsiktigt hållbara.
DN  DN2  SVD  SVD2  SVD3  HD  HD2  HD3  SDS   AB  DN3  SVD4  HD4  HD5 SVD4  SVD5 
Göran Pettersson  Folk och Försvar 2010  RK-Press