Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.

Nu har jag varit ordförande i kulturnämnden i Helsingborg tre veckor. Tre veckor av en mandatperiod på 208. Det har varit intensiva dagar med en lång rad av nya intryck. Inte visste jag hur mycket det pågår inom kulturen i Helsingborg, inte heller vad det i praktiken innebär att vara ordförande och då tänker jag på allt som inte har med just ordförandeskapet på nämndssammanträdet. Det är fantastiskt stimulerande!
Det är en ny mandatperiod. En ny ordförande och en ny vice ordförande har att ansvara för ett utökat uppdrag. Samtidigt tycker jag det är viktigt att någon gång ha träffat, skakat hand och sett personerna man har kontakt med från media i ögonen. Att lära känna varandra och utbyta tankar om de olika rollerna och relationerna mellan politiken och media.
Därför har jag bjudit in till pressträff på tisdag. Den inledande signalen i inbjudan är att alla inbjudna vet vem som är inbjuden. Så här ser inbjudan ut:

Pressinbjudan Kulturen i Helsingborg
25 januari kl 1015-1100 (fika serveras från kl 1000)
Dunkers Kulturhus, samling i receptionen

Deltagare
Mats Sander (M), kulturnämndens ordförande
Lena Aldenmark (S), kulturnämndens vice ordförande
Kerstin Hassner, kulturchef

Program
Presentation
Uppdraget
Kulturprogram för Helsingborg
Kulturbolagens samordning
Den politiska beslutsprocessen
Relation med media