Posts Tagged ‘Internationellt samarbete’

Turista tillsammans

onsdag, april 25th, 2012

Noterar att Öresundsinstitutets tidning, Job & Magt, i nummer 4, 2011 skriver om turismen i Öresundsregionen kopplat till Guide Michelin. Jag tycker förhållningssättet är passivt. Ett konstaterande. Guide Michelin ser på världen med nationsglasögonen på. Representanterna har inte en aning om de mellanregionala strävanden som de facto finns – Öresundsregionen.
Eftersom referensen till Guide Michelin görs så uppfattar jag den som betydelsefull i turist- och besökssammanhang och att det finns en stor potential för turistansvariga i regionen att informera den om vad som sker i Öresundsregionen.
För det kan väl inte vara så att det på den svenska sidan av sundet enbart finns besöksvärdheter i Malmö/Lund-området? Nej det ser ut som en koppling till något annat räknas. Annars hade väl tvillingtornet till Kronborg funnits med? För om de båda stränderna tillhört samma land hade väl Kronborg och Kärnan presenterats som den historiska helhet de faktiskt utgör. Kanske skulle Europas vackraste Park – Sofiero, varit till diskussion att finnas med om någon jobbat för att medvetandegöra den för Guide Michelins beslutsfattare.
Min uppfattning är att arbetet måste intensifieras. Strukturerat, tillsammans. Kanske ska Guide Michelin uppvaktas gemensamt med representanter för turism och besöksnäring från hela Öresundsregionen?
Job & Magt

Eländesoverload

onsdag, mars 14th, 2012

Följer nyhetsrapporteringen från hemmasoffan och berörs känslomässigt när bilder på ihjälslagna barn och deras föräldrar i Syrien visas. Troligtvis är de dödade av regeringens trupper. Ett lands ledning dödar sin egen befolkning och vi kan inte stoppa det. Fruktansvärda bilder som inte riktigt går att ta till sig, de känns overkliga.

När sedan SVT2 Korrespondenterna sedan rullar i bakgrunden till mitt knattrande på datorn är min gard nere. För när de börjar visa ett reportage från Bangladesh om slaveri, barnslaveri, barnslaveri för sexuella ändamål känner jag att halsen tjocknar till och ögonen tåras. Inte så att det rinner över men nästan. Barn som stjäls, säljs av sina föräldrar och hamnar i ett prostutitionsträsk. I den aktuella stadsdelen finns 1600 registrerade prostituerade men bedöms finnas cirka 7000. 7000! Sjutusen som tvingas på att sälja sin kropp till främlingar.
Släpper fokus på det jag höll på med och följer reportagen om barnslaveri i olika former. Konstaterar att jag helt tydligt varit beredd på elände under nyhetsrapporteringen men att jag var helt oförberedd när vidriga förhållanden visades i ett annat program. Vet inte riktigt hur jag ska kunna kanalisera min känsla av att vilja reagera och göra något. Konstaterar att SVT reporter på plats i ett afrikanskt land fått kontakt med en förslavad flicka som misshandlas av sin ägare. Ägare, absurt! Han köper rent en del av sitt samvete genom att köpa henne en plats i skolan för några tusenlappar och få hennes ägare att lova sluta slå flickan. Speakerrösten meddelar att den största möjligheten för barn i en sådan situation är skola och utbildning. Det innebär att hon kanske kanske kan skapa en ljusare framtid än hon var på väg mot.
Eländestsunamin sköljer in över mig via TVn men även på internet, Facebook, ja överallt. Jag känner att min gräns är nådd, jag kan inte ta in mer, en överlastning, overload av elände som jag instinktivt försöker slå bort för att skydda mig själv. Organiserad brottslighet, korruption, maktgalenhet är några ord som beskriver anledningar till vidrigheterna. Brist på respekt för mänskligt liv och värde är på vissa ställen rent ekonomiskt och väldigt lågt värderat. Jag känner en skuld i att jag inte agerar för förändring men är kanske som de allra flesta.
Mina tankar går till FN i New York, tiden i riksdagen, den moderata utrikeskommitten, utrikesutskottet och dragningarna runt biståndet. Alla de miljarder skattekronor Sverige slussar ut varje år. Hur biståndsministern kämpar med att kunna få till stånd verkliga förändringar och mot slentrianmässighet, mot bistånd som kanske ökar korruption och cementerar maktstrukturer som innebär fortsatta vidrigheter och elände för så många miljoner människor som skulle kunna leva ett helt annat liv och utveckla sina länder och sig själva och leva i välstånd och harmoni.
Som enskild liten människa i ett av världens pytteländer frustreras jag av mina minimala påverkansmöjligheter och känner samtidigt overload, eländesoverload. Jag känner att det blir varmt och blött på min ena kind…

Sanktionera Syriska skyddare

lördag, november 12th, 2011

Mats Sander - ArabförbundsdagenArabförbundets agerande mot Syrien genom avstängningen är överraskande positivt men samtidigt ett bevis på att det är i grunden sunt. Uppmärksamheten i svensk media är pliktskyldig, man ser inte potentialen av den dörr som just öppnats och möjligheter till fortsatt positiv utveckling och större respekt av de mänskliga rättigheterna.
Just Arabförbundet påminner mig om mitt arbete med Union för Medelhavet och dess parlamentariska församling PA-UfM (fd EMPA) och aktiviteter i samband med detta inom ramen för mitt riksdagsuppdrag. Efter många och långa diskussioner genomfördes en Arabförbundsdag i riksdagen. Det var inom ramen för just mitt ordförandeskap i den svenska delegationen till EMPA. Talmannen välkomnade och jag höll ett anförande. Sedan följde en het diskussion trots kylan under den då arabiska vintern som sedan övergick till vår 2011 och nu hettar det till ordentligt. Pressmeddelande efter dagen. Efterföljande reaktioner blev kraftigare än vad vi först trodde.
Jag är av uppfattningen att det Syrien gör mot sitt folk försvaras av bland andra Ryssland och Kina vilket rimligen måste kleta av rejält på dem. Här är Sverige tillsammans med en lång rad andra alldeles för vaga. Likaså grannen Turkiet agerar alldeles för svagt. De utsmugglade bilderna på grova övergrepp på mänskligheten behöver varken textas eller dubbas, de talar för sig själv. Och vi tiger…

SR DN SVD HD SDS AB EXP

SAAB presenterar Försvarsmakten i Almedalen

söndag, juli 10th, 2011

SAAB presenterar Försvarsmaktens insats i Libyen - Almedalen 2011Försvarsmakten har just fullgjort den första delen av insatsen i Libyen, FL01. Ett flygvapenförband med stödfunktioner har samverkat med Nato i skarp insats ingen nu aktiv flygofficer tidigare gjort. Det är ett halvsekel sedan Sverige flög Tunnan i Kongo. Libyeninsatsen har genomförts med mycket positivt resultat. Berömmet haglar. Och kontingentschef Stefan Wilson redovisar det med viss blyghet. Men Sverige har gjort det – igen – och vi kan alla vara mycket stolta.

Överstelöjtnanten och Gripenpiloten Stefan Wilson, är iförd civila sommarkläder, shorts och sandaler, när han berättar till ett bildspel om insatsen. Från start till slut. Han är nyss hemkommen från insatsen och gör en fantastisk bra presentation inför ett stort antal intresserade sammanpressade i ett tält utsmyckat med budskap och loggor från Fjärde storstadsregionen som används till ”Efterfrågat” på kvällarna efter partiledartalet i Almedalen. Stefan Wilson är pedagogisk, öppen och tydlig. Med en avslutande känslomässig film från kriget sätter han fingret på varför vi ska agera militärt även utanför Sveriges gränser. För det vi tror på; fred, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, en trygg vardag, välfärd och så mycket mer vi tar för givet här hemma.

Allt beröm till Stefan Wilson och hans personal som gjort ett storartat jobb. Men inramningen känns fel. Inte en svensk flagga, inte en enda pryl från Försvarsmakten, ingen information, inte något. Men SAAB hade ställt upp en civil version av en flygsimulator där flygplanet kunde provköras.

Varför tar inte Försvarsmakten tillfället i akt och gör eventet till sitt? Med stortrumman kunde marknadsföring skett. Nu är det SAAB som agerar. Syftet är gott, jag förstår både varför och hur det blev så här eftersom jag personligen har varit med om det så många gånger. Men… Försvarsmaktens HMS Carlskrona ligger förtöjd på i Visby hamn. I och för sig på ”fel” sida av hamnen sett ur ett publikt perspektiv, men kanske skulle presentationen ägt rum där? Först där med efterföljande presskonferens och sedan i ett större sammanhang? Klart att Stefan Wilson skulle haft flygoverall på sig, med flyghjälmen i hand, presenterats av en uniformerad general, kanske Flygvapeninspektör Anders Silwer? Är det en uniformsrädsla som finns kvar i det offentliga Sverige? Det här var en bra programpunkt – men den kunde blivit så mycket bättre.

Min Almedalsvecka

fredag, juli 8th, 2011

Almedalen har det skrivits mycket om den senaste tiden och det ur många synvinklar. Jag tycker det är naturligt för mig som politiskt förtroendevald i min position att delta och förundras över de som inte tycker att möten mellan människor är viktiga. För det är ju just det som det hela handlar om, möten. Organiserade seminarier, mingel och samtal skapar just möten. Ny information, nya infallsvinklar och spontana möten inspirerar, väcker till liv och ändrar tankebanor. Det är för mig en naturlig del i mitt politiska arbete, att ta in nya intryck och lära mer om det jag jobbar med och för.

Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.