SR DN SVD HD SDS AB EXP

Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.

Många liv har han hunnit släcka innan världssamfundet kunnat samla sig och antagit en resolution som gör det möjligt att ingripa utan att begå våld på internationell lag. Frustrationen har varit stor hos många och anklagelser om att stå vid sidan och bara titta på har haglat som artillerield. Oavsett vad vi tycker så fungerar världen inte som Sverige, det är inte svenska förhållanden och förutsättningar som utgör grunden i förhandlingar som leder fram till säkerhetsrådets beslut.
FN-resolutionen är stödd av Arabförbundet och Nato har just uppgett att man är överens om hur man ska dela ledarskapet i insatsen. Eller rättare sagt, Sarkozy tillåts behålla ansiktet trots nederlag och medlemsländerna ska formellt processa beslutet under dagen.

Oavsett vilken metod som används för att störta Khaddafi innebär dessa beslut att tiden för hans styre kortas betydligt. Kanske ser vi snart bara röken av honom när han lämnar sitt land för att söka skydd hos någon annan av världens skurkar som utnyttjar och plågar sitt land och folk för egna högst personliga intressen.
SVD DN HD HD2 SVD2 DN2

Diktaturerna i området noterar mycket noga omvärldens reaktioner på det som händer. Från enskilda länders uttalanden till vad Afrikanska Unionen, Arabförbundet, EU och FN använder för vokabulär. Här kan tyckas att Sveriges uttalanden är något oförberedda och vaga vilket förvånar. Likaså den stora tröghet som UD agerar med när det gäller att få ut svenskar från Libyen. FN fårvånar också med snabbhet och tydlighet.

EuroMed-samarbetet omfattar EU medlemsländer och de länder runt Medelhavet som inte ingår i EU. Det äger rum på två nivåer. Dels är det den arena där utrikesministrarna möts i det som heter Union för Medelhavet, dels en parlamentarisk dimension där parlamentariker från partnerländerna möts i en parlamentarisk församling – EMPA.
Alla länder har beretts möjlighet att delta men alla gör det inte. Libyen har en observatörsplats men jag har aldrig sett någon därifrån på något möte under fyra år som ordförande i Riksdagens delegation till detta samarbete. Inte heller har Mauretanien visat något intresse. Egypten ar alltid välrepresenterat, i de allra flesta fall också Marocko, Algeriet, Tunisien, Israel, Palestinska myndigheten, Libanon, Syrien, och Jordanien.
Möjligheterna att agera inom dessa ramar just nu torde vara ytterst begränsade eftersom det bygger på att det finns en fungerande struktur på både regerings- och parlamentarisk nivå.

Mellanösterns och Nordafrikas diktatorer följer omvärldens reaktioner och har detta med i minnet när de själva agerar. Nu och framöver. Det är en mycket intressant tid att följa denna omvälvning i södra grannskapsområdet till EU. Utvecklingspotentialen för dessa länder är enorm om demokratin får riktigt fäste och kan verka fullt ut. Jag är bestört över hur blodig vägen dit är.
HD  HD2  HD3  HD4  HD5  HD6  HD7  HD8  DN
SvD DN SvD2  Ab 1  2  3  4  5  6  7  Aljazeera  CNN  Expr 1  2  3  DN 1  2  3  4  5  SR 1  2  3  4  5  SVT 1  2  3  4  5  6  7  Nyhetskan 1  2  3  SvD 1  2  3  4  5  6  7  GP 1  2  3  4  5

Vilken struktur finns för att ta över styret av Egypten? Var tar det hela vägen? Var polisens totala frånvaro en del i strategin? Eller var de helt enkelt rädda? Har oppositionspartierna kraft att ta över, har de struktur nog? Kan de enas? De enda som är formerade, beredda och har struktur att ta över är väl egentligen det Muslimska Brödraskapet med stöd av Iran. Risken är uppenbar att det i sådant läge uppstår en situation liknande den i Iran. Fundamental islamism. Ett Iran som dessutom sänt flottstyrkor med destination Medelhavet. Var kommer de användas? Och hur? Vilka signaler kommer Irans ledning sända med sin militära närvaro? Situationen just nu innebär en lång rad frågetecken.

Ska Egypten bli en demokrati måste det finnas en ledare, en ledning, som snabbt kan ta över. En ledning som accepteras, en ledning som kan utlysa val, val som genomförs korrekt och att vinnarna tillåts ta över. Risken är uppenbar att egyptierna annars kommer finna sig ha lämnat askan för att omedelbart hamna mitt i elden, fastkloade igen, med andra klor, fast blodigare.

I Egypten tror jag att de Möjliga vägarna kan stavas med tre M. Mubarak, Muslimska brödraskapet eller Militären. Jag hoppas Militären kan behålla så pass mycket lugn att Mubarak kan lämna över till dem så snart som möjligt för att demokratiska krafter ska kunna kan organisera sig för fria val. Militär kan tyckas vara en dålig lösning. Jovisst är det så. Men alternativen är sämre, mycket sämre…
Iranstödda, islamistiska shariaälskare ser nu stora möjligheter till att ta över Egypten. De som tidigare var inlåsta i Gaza är nu i Egypten i full färd med förberedelser att ta över.

Det tunisiska startskottet har brett ut sig över mellanöstern. Förutom oron i Egypten rapporteras protester från Jemen, Marocko, Syrien, Algeriet, Jordanien. Inte så mycket via svensk media men BBC, CNN  och Al-Jazeera har bättre koll på läget.

Jordaniens kung är offensiv, upplöser regeringen och tillsätter en ny premiärminister som ska göra ”riktiga” politiska reformer genom att sänka matpriserna och minska arbetslösheten. Han uppfyller de protesterande jordaniernas krav genom att byta premiärminister. Frågan är varför jordanierna inte ser kopplingen till kungens totalitära styre. Det är ju en chimär, han kan tillsätta och avsätta vem han vill, närsomhelst. När det går upp för dem kanske de inser vem de ska ersätta. Skulle de sedan lyckas avsätta honom står en islamistisk opposition bredd att ta över. Pest eller kolera?

Den tekniska utvecklingen med bland annat Internet i mobiltelefoner i kombination med sociala medier och gemensamt nationsgränsöverskridande språk gör att diktatoriska regimer i arabvärlden ligger klart på efterkälken. Nyhetsrapporteringen och enskilda personers direktsända skildringar sprids med farten av en ökenstorm trots försöken att stänga ner kommunikationsvägarna. Det stärker frihetsviljan och kampen till förändring, demokrati, yttrandefrihet, respekt för de mänskliga rättigheterna och frid värdig en oas.

HD  HD2  HD3  DN  DN2  DN3  SVD

Ur det korta perspektivet kan säkert det verka positivt att avslöja hur illa ställt det är med respekt och allmänt hyfs i diplomatleden och då särskilt de amerikanska men även bland andra som ofta kommer diplomater nära. Sanningen i det som rapporteras måste också ifrågasättas då det enbart finns en sidas beskrivning och att den omskrivna parten sällan/aldrig tillfrågas eller håller inte med.
Kortsiktighetens effekter är att de påverkar aktuella skeenden och får många att dra på smilbanden. Det är helt enkelt roligt att få ta del av något som normalt är dolt. Att ertappa någon med byxorna nere eller med handen i syltburken har sina poänger. Men avslöjandens långsiktiga påverkan är att slutna system kommer bli ännu mer slutna. Öppenheten i den slutna rapporteringen knäpps till och varje ord kommer noga vägas på guldvåg. Effekten blir då att det uppstår tröghet då endast helt nödvändiga delar nedtecknas och sänds hem. På sikt innebär det att förhållanden hålls hemliga i isolerade öar utan att spridas till beslutsfattare som behöver helhet som underlag. Risker för missförstånd är uppenbara. Risker som ur ett globalt säkerhetsperspektiv kan bli fatala. Vad är egentligen Wikileaks agenda?

DN DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14 DN15 SVD SVD2 SVD3 SVD4 SVD5
SVD6 SVD7 SVD8 SVD9 SVD10 SVD11 SVD12 SVD13 SVD14 SVD15 EXP EXP2 EXP3 EXP4 EXP5 GP GP2 GP3 GP4
GP5 GP6 GP7 GP8 GP9 GP10 GP11 HD HD2 HD3 HD4 HD5 HD6 HD7 HD8 HD9 Rolf K Nilsson