Posts Tagged ‘Mänskliga rättigheter’

Min Almedalsvecka

fredag, juli 8th, 2011

Almedalen har det skrivits mycket om den senaste tiden och det ur många synvinklar. Jag tycker det är naturligt för mig som politiskt förtroendevald i min position att delta och förundras över de som inte tycker att möten mellan människor är viktiga. För det är ju just det som det hela handlar om, möten. Organiserade seminarier, mingel och samtal skapar just möten. Ny information, nya infallsvinklar och spontana möten inspirerar, väcker till liv och ändrar tankebanor. Det är för mig en naturlig del i mitt politiska arbete, att ta in nya intryck och lära mer om det jag jobbar med och för.

Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.

Startskott för Saudiskt bilrally i vår?

fredag, juni 17th, 2011

Kvinnor i Saudiarabien får inte köra bil. Helt absurt sett ur ett västperspektiv. Men nu trotsar de förbudet och den fortsatta händelseutvecklingen är oförutsägbar? Demokratisering eller våld? Våld tror jag. Den arabiska våren tar sig olika uttryck. I Marocko ska kungen hålla tal ikväll där han antagligen lovar runt men håller tunt. Om folket blir nöjda får vi se. Förhoppningsvis har han tagit tillräckligt intryck av händelseutvecklingen i Libyen, Tunisien, Syrien med flera länder och låter demokratiutvecklingen ta ett rejält steg framåt. Har marockanerna otur har kungen dåliga rådgivare som han lyssnar för  mycket till och då är det risk för våld, blod och död, där med.

En månad senare – Libyen blöder fortfarande

onsdag, mars 23rd, 2011

Idag 23 mars noterar jag att det har gått en månad sedan jag skrev om Khaddafi och hur han klamrar sig fast vid makten och samtidigt sprider blodig skräck när han slaktar sina landsmän. Från dörr till dörr, från rum till rum, i varenda garderob…

Många liv har han hunnit släcka innan världssamfundet kunnat samla sig och antagit en resolution som gör det möjligt att ingripa utan att begå våld på internationell lag. Frustrationen har varit stor hos många och anklagelser om att stå vid sidan och bara titta på har haglat som artillerield. Oavsett vad vi tycker så fungerar världen inte som Sverige, det är inte svenska förhållanden och förutsättningar som utgör grunden i förhandlingar som leder fram till säkerhetsrådets beslut.
FN-resolutionen är stödd av Arabförbundet och Nato har just uppgett att man är överens om hur man ska dela ledarskapet i insatsen. Eller rättare sagt, Sarkozy tillåts behålla ansiktet trots nederlag och medlemsländerna ska formellt processa beslutet under dagen.

Oavsett vilken metod som används för att störta Khaddafi innebär dessa beslut att tiden för hans styre kortas betydligt. Kanske ser vi snart bara röken av honom när han lämnar sitt land för att söka skydd hos någon annan av världens skurkar som utnyttjar och plågar sitt land och folk för egna högst personliga intressen.
SVD DN HD HD2 SVD2 DN2

Ytterligare ett av ondskans ansikte

onsdag, februari 23rd, 2011

Med ytterst brutala metoder, kanske mest hänsynslösa hittills, försöker detta ondskans ansikte – Khadaffi  – klamra sig fast vid makten. Oavsett vilka hemskheter han utsätter sina landsmän för så kommer det troligen inte att räcka för att mildra omvälvningen från diktatur till något annat. Detta annat är ännu inte fastställt. Många hoppas på demokrati men den är svår att bygga av länder vars medborgare inte riktigt vet vad det är. De har ingen erfarenhet av det.

Diktaturerna i området noterar mycket noga omvärldens reaktioner på det som händer. Från enskilda länders uttalanden till vad Afrikanska Unionen, Arabförbundet, EU och FN använder för vokabulär. Här kan tyckas att Sveriges uttalanden är något oförberedda och vaga vilket förvånar. Likaså den stora tröghet som UD agerar med när det gäller att få ut svenskar från Libyen. FN fårvånar också med snabbhet och tydlighet.

EuroMed-samarbetet omfattar EU medlemsländer och de länder runt Medelhavet som inte ingår i EU. Det äger rum på två nivåer. Dels är det den arena där utrikesministrarna möts i det som heter Union för Medelhavet, dels en parlamentarisk dimension där parlamentariker från partnerländerna möts i en parlamentarisk församling – EMPA.
Alla länder har beretts möjlighet att delta men alla gör det inte. Libyen har en observatörsplats men jag har aldrig sett någon därifrån på något möte under fyra år som ordförande i Riksdagens delegation till detta samarbete. Inte heller har Mauretanien visat något intresse. Egypten ar alltid välrepresenterat, i de allra flesta fall också Marocko, Algeriet, Tunisien, Israel, Palestinska myndigheten, Libanon, Syrien, och Jordanien.
Möjligheterna att agera inom dessa ramar just nu torde vara ytterst begränsade eftersom det bygger på att det finns en fungerande struktur på både regerings- och parlamentarisk nivå.

Mellanösterns och Nordafrikas diktatorer följer omvärldens reaktioner och har detta med i minnet när de själva agerar. Nu och framöver. Det är en mycket intressant tid att följa denna omvälvning i södra grannskapsområdet till EU. Utvecklingspotentialen för dessa länder är enorm om demokratin får riktigt fäste och kan verka fullt ut. Jag är bestört över hur blodig vägen dit är.
HD  HD2  HD3  HD4  HD5  HD6  HD7  HD8  DN
SvD DN SvD2  Ab 1  2  3  4  5  6  7  Aljazeera  CNN  Expr 1  2  3  DN 1  2  3  4  5  SR 1  2  3  4  5  SVT 1  2  3  4  5  6  7  Nyhetskan 1  2  3  SvD 1  2  3  4  5  6  7  GP 1  2  3  4  5

Ofattbart men äntligen har Mubarak fattat

fredag, februari 11th, 2011

Osannolikt. Det känns faktiskt helt osannolikt att Mubarak lämnar in. Folkets frihetstörst dränerade grunden han stod på. Tänker tillbaka på samtal med en tidigare egyptisk ambassadör som försökte övertyga mig om att vi behövde olika mänskliga rättigheter, de hade sina och vi våra och att demokrati inte var något som var viktigt för egyptierna. Undrar var han är och vad han gör nu.

Egyptisk militär har stort förtroende att förvalta och det ska bli intressant om de lyckas upprätthålla ordningen och samtidigt ordna rättvisa val. Islamistiska krafter är nu de enda som är förberedda och organiserade för att bedriva valrörelse.

Arabvärldens hjärta ska demokratiseras efter en nästan helt oblodig folklig kamp. Kommer grannarna och resten av arabvärldens diktatorer kunna behålla sina maktpositioner? Kommer kungarna lämna walk over? Har befolkningarna tillräckligt mycket demokratisk kunskap och erfarenhet att kunna förstå en valrörelses alla signaler? Håller tummarna för att detta blir startskottet på en ny era runt Medelhavet som innebär demokrati, fred, tillväxt, utveckling och grannsamverkan.

 

DN  DN2   DN3  DN4  DN5  DN6  7  HD