Posts Tagged ‘Nato’

Nato nu

måndag, november 12th, 2012

Sverige kan inte räkna med skydd från Nato om Sverige skulle bli anfallna av främmande makt, säger generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. i en intervju i SVT Hübinette 6 november.

Jag tycker det han säger är tydligt. Mycket tydligt. Inget tolkningsutrymme lämnas. Enda möjligheten att omfattas av Nato artikel 5 är att vara medlem. Basta!

Under en lång rad av år har Sverige stått utanför, och står fortfarande utanför, någon försvars- eller säkerhetspolitisk allians med ömsesidig säkerhetsförpliktelse; Hjälper du mig så hjälper jag dig.

Någon stans har det varit underförstått att vi haft så bra relation med Nato att de skulle komma till vår hjälp om vi blev angripna. Denna tanke har uppenbarligen varit ensidig.

Generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen träffar huvudet på spiken och det klingar kristallklart. Sveriges möjlighet till att omfattas av Nato artikel 5 är att vara medlem.

SVT  SVD

Eländesoverload

onsdag, mars 14th, 2012

Följer nyhetsrapporteringen från hemmasoffan och berörs känslomässigt när bilder på ihjälslagna barn och deras föräldrar i Syrien visas. Troligtvis är de dödade av regeringens trupper. Ett lands ledning dödar sin egen befolkning och vi kan inte stoppa det. Fruktansvärda bilder som inte riktigt går att ta till sig, de känns overkliga.

När sedan SVT2 Korrespondenterna sedan rullar i bakgrunden till mitt knattrande på datorn är min gard nere. För när de börjar visa ett reportage från Bangladesh om slaveri, barnslaveri, barnslaveri för sexuella ändamål känner jag att halsen tjocknar till och ögonen tåras. Inte så att det rinner över men nästan. Barn som stjäls, säljs av sina föräldrar och hamnar i ett prostutitionsträsk. I den aktuella stadsdelen finns 1600 registrerade prostituerade men bedöms finnas cirka 7000. 7000! Sjutusen som tvingas på att sälja sin kropp till främlingar.
Släpper fokus på det jag höll på med och följer reportagen om barnslaveri i olika former. Konstaterar att jag helt tydligt varit beredd på elände under nyhetsrapporteringen men att jag var helt oförberedd när vidriga förhållanden visades i ett annat program. Vet inte riktigt hur jag ska kunna kanalisera min känsla av att vilja reagera och göra något. Konstaterar att SVT reporter på plats i ett afrikanskt land fått kontakt med en förslavad flicka som misshandlas av sin ägare. Ägare, absurt! Han köper rent en del av sitt samvete genom att köpa henne en plats i skolan för några tusenlappar och få hennes ägare att lova sluta slå flickan. Speakerrösten meddelar att den största möjligheten för barn i en sådan situation är skola och utbildning. Det innebär att hon kanske kanske kan skapa en ljusare framtid än hon var på väg mot.
Eländestsunamin sköljer in över mig via TVn men även på internet, Facebook, ja överallt. Jag känner att min gräns är nådd, jag kan inte ta in mer, en överlastning, overload av elände som jag instinktivt försöker slå bort för att skydda mig själv. Organiserad brottslighet, korruption, maktgalenhet är några ord som beskriver anledningar till vidrigheterna. Brist på respekt för mänskligt liv och värde är på vissa ställen rent ekonomiskt och väldigt lågt värderat. Jag känner en skuld i att jag inte agerar för förändring men är kanske som de allra flesta.
Mina tankar går till FN i New York, tiden i riksdagen, den moderata utrikeskommitten, utrikesutskottet och dragningarna runt biståndet. Alla de miljarder skattekronor Sverige slussar ut varje år. Hur biståndsministern kämpar med att kunna få till stånd verkliga förändringar och mot slentrianmässighet, mot bistånd som kanske ökar korruption och cementerar maktstrukturer som innebär fortsatta vidrigheter och elände för så många miljoner människor som skulle kunna leva ett helt annat liv och utveckla sina länder och sig själva och leva i välstånd och harmoni.
Som enskild liten människa i ett av världens pytteländer frustreras jag av mina minimala påverkansmöjligheter och känner samtidigt overload, eländesoverload. Jag känner att det blir varmt och blött på min ena kind…

SAAB presenterar Försvarsmakten i Almedalen

söndag, juli 10th, 2011

SAAB presenterar Försvarsmaktens insats i Libyen - Almedalen 2011Försvarsmakten har just fullgjort den första delen av insatsen i Libyen, FL01. Ett flygvapenförband med stödfunktioner har samverkat med Nato i skarp insats ingen nu aktiv flygofficer tidigare gjort. Det är ett halvsekel sedan Sverige flög Tunnan i Kongo. Libyeninsatsen har genomförts med mycket positivt resultat. Berömmet haglar. Och kontingentschef Stefan Wilson redovisar det med viss blyghet. Men Sverige har gjort det – igen – och vi kan alla vara mycket stolta.

Överstelöjtnanten och Gripenpiloten Stefan Wilson, är iförd civila sommarkläder, shorts och sandaler, när han berättar till ett bildspel om insatsen. Från start till slut. Han är nyss hemkommen från insatsen och gör en fantastisk bra presentation inför ett stort antal intresserade sammanpressade i ett tält utsmyckat med budskap och loggor från Fjärde storstadsregionen som används till ”Efterfrågat” på kvällarna efter partiledartalet i Almedalen. Stefan Wilson är pedagogisk, öppen och tydlig. Med en avslutande känslomässig film från kriget sätter han fingret på varför vi ska agera militärt även utanför Sveriges gränser. För det vi tror på; fred, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, en trygg vardag, välfärd och så mycket mer vi tar för givet här hemma.

Allt beröm till Stefan Wilson och hans personal som gjort ett storartat jobb. Men inramningen känns fel. Inte en svensk flagga, inte en enda pryl från Försvarsmakten, ingen information, inte något. Men SAAB hade ställt upp en civil version av en flygsimulator där flygplanet kunde provköras.

Varför tar inte Försvarsmakten tillfället i akt och gör eventet till sitt? Med stortrumman kunde marknadsföring skett. Nu är det SAAB som agerar. Syftet är gott, jag förstår både varför och hur det blev så här eftersom jag personligen har varit med om det så många gånger. Men… Försvarsmaktens HMS Carlskrona ligger förtöjd på i Visby hamn. I och för sig på ”fel” sida av hamnen sett ur ett publikt perspektiv, men kanske skulle presentationen ägt rum där? Först där med efterföljande presskonferens och sedan i ett större sammanhang? Klart att Stefan Wilson skulle haft flygoverall på sig, med flyghjälmen i hand, presenterats av en uniformerad general, kanske Flygvapeninspektör Anders Silwer? Är det en uniformsrädsla som finns kvar i det offentliga Sverige? Det här var en bra programpunkt – men den kunde blivit så mycket bättre.

Min Almedalsvecka

fredag, juli 8th, 2011

Almedalen har det skrivits mycket om den senaste tiden och det ur många synvinklar. Jag tycker det är naturligt för mig som politiskt förtroendevald i min position att delta och förundras över de som inte tycker att möten mellan människor är viktiga. För det är ju just det som det hela handlar om, möten. Organiserade seminarier, mingel och samtal skapar just möten. Ny information, nya infallsvinklar och spontana möten inspirerar, väcker till liv och ändrar tankebanor. Det är för mig en naturlig del i mitt politiska arbete, att ta in nya intryck och lära mer om det jag jobbar med och för.

Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.

Varför krama Khadaffi?

lördag, april 2nd, 2011
Riksdagen har med bred majoritet beslutat sända militär trupp utomlands, igen. Sju partier av riksdagens åtta är eniga. Sverige har en lång tradition av att med den yttersta vapenmakt vara del av fredsskapande åtgärder och har ett antal svenska soldater tjänstgörande utomlands varje år. Denna gång är det flygstridskrafter som är aktuella. Uppgiften är att skydda ett lands befolkning från en bärsärkande slaktare och rädda så många människoliv det bara är möjligt.
De som menar att Sverige ska stå utanför FN-insatsen i Libyen är ju faktiskt de-facto Khadaffi-kramare. De romantiska ropen på enbart humanitära insatser kommer från en rosenskimrande bubbla långt borta från verklighetens kranka blekhet. Tänk om alla länder skulle resonera så. Då skulle världssamfundets engagerade ledare betrakta en folkslakt från läktaren, liknande ett gladiatorspel med nästan given utgång. Frågan är bara hur mycket blod som ska spillas utan åtgärd.
Svenskt deltagande sker med kvalificerat stridsflyg som tillhör det bästa i världen i sitt slag. De humanitära insatserna måste till och de kommer att inledas så fort det är möjligt.
Men för att kunna göra humanitära insatser krävs tillräckligt stor säkerhet för de som ska utföra uppgifterna. För att skapa säkerhet krävs ibland militärt våld som nu i Libyen. Sveriges insats behövs och kommer göra skillnad i kampen för att skydda människoliv.

Detta inlägg har insänts till och refuserats av Helsingborgs Dagblad.
Riksdagen har med bred majoritet beslutat sända militär trupp utomlands, igen. Sju partier av riksdagens åtta är eniga, även om några enskilda verkar menar något annat. Sverige har en lång tradition av att med den yttersta vapenmakt vara del av fredsskapande åtgärder och har ett antal svenska soldater tjänstgörande utomlands varje år. Denna gång är det flygstridskrafter som är aktuella. Uppgiften är att skydda ett lands befolkning från en bärsärkande slaktare och rädda så många människoliv det bara är möjligt.
De som menar att Sverige ska stå utanför FN-insatsen i Libyen är ju faktiskt de-facto Khadaffi-kramare. De romantiska ropen på enbart humanitära insatser kommer från en rosenskimrande bubbla långt borta från verklighetens kranka blekhet. Tänk om alla länder skulle resonera så. Då skulle världssamfundets engagerade ledare betrakta en folkslakt från läktaren, liknande ett gladiatorspel med nästan given utgång. Frågan är bara hur mycket blod som ska spillas utan åtgärd.
Svenskt deltagande sker med kvalificerat stridsflyg som tillhör det bästa i världen i sitt slag. De humanitära insatserna måste till och de kommer att inledas så fort det är möjligt.
Men för att kunna göra humanitära insatser krävs tillräckligt stor säkerhet för de som ska utföra uppgifterna. För att skapa säkerhet krävs ibland militärt våld som nu i Libyen. Sveriges insats behövs och kommer göra skillnad i kampen för att skydda människoliv. Under tiden verkar Khaddafi vilja köra sig och alla inom sin räckvidd död.
HD HD2 HD3 DN DN2 DN3 DN4 SVD SVD2