Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.

En stor del av Sveriges befolkning bor i Skåne. De kommunala gränsdragningarna innebär att skåningarna inte alltid upplever att de skånska städerna är så stora som de vid en nationell jämförelse är. Stormalmö inklusive Lund tillsammans med Helsingborgsregionen skapar en storstad med 975 000 invånare.
Med det perspektivet ska Skåne ses och då är enbart förhållanden inom de svenska nationsgränserna inräknade. Räknar man in samarbetet inom Öresundsregionen och Hamburgregionen öppnas fler spännande perspektiv. Med två timmars färd med framtida höghastighetståg mellan Helsingborg-Hamburg kopplas Öresundsregionen ihop med Hamburgregionen och de nästan nio miljoner invånarna utgör en enorm dynamisk utvecklingsregion i norra Europa. Redan nu är öresundsregionens samarbete ett faktum och dess 3,6 miljoner invånare utgör en enorm tillväxtpotential.

Skåne har stora ambitioner. Det regionala självstyret innebär ökade möjligheter men samtidigt finns klara begränsningar med ett stort mått av beroende av nationella beslut. När det skånska självstyret nu permanentas 1 januari 2011 är det naturligt att skicka tydliga signaler om Skånes ändrade politiska betydelse. Samtidigt saknas en naturlig plattform – ett kraftcentrum – utanför Skåne. Etablerandet av en ständig representation – i praktiken en ambassad – i den svenska huvudstaden utgör en samlande kraft och är kritisk för att nå skånsk framgång.

Den skånska representationen i Stockholm ska utgöra kontor för regionala, nationella och europeiska frågor avseende skånska intressen. Bland de viktigaste funktionerna är att framhålla vikten av Skåne i den nationella politiska processen där handel, infrastruktur, kultur och turism är några områden av stor betydelse.
Genom regionfullmäktige, som är den parlamentariska symbolen för Skånes självstyre, ska Skåne som en positiv och konstruktiv kraft påverka den svenska regeringen och riksdagen i frågor som rör nationell lagstiftning och förvaltning av skånskt intresse.
Uppgiften för den skånska representationen i Stockholm ska vara att följa de politiska händelserna i huvudstaden och rapportera om detta till det skånska regionparlamentet. Stor uppmärksamhet ska ges att också samverka med, skapa, ingå i, arbetsgrupper och organisationer samt med alla politiska, sociala, ekonomiska och kulturella krafter som påverkar Skåne. Det innebär att ett omfattande kontaktnät med regering, departement, myndigheter och organisationer skapas.
Medvetenhetsgraden i Stockholm om Skåne ökas genom att etablera ett “Skånes Hus” i regeringskvarteren i centrala Stockholm. Skånes Hus ska vara en naturlig mötesplats. Här ska man kunna träffa politiker från alla partier i den svenska riksdagen. Ett stort antal besöksgrupper ska varje år bjudas in för att lära sig mer om Skåne och dess förutsättningar och möjligheter genom ett mångsidigt program med evenemang där människor med skånska erfarenheter representerar det skånska samhället. I Skånes Hus ska en politisk diskussion med föreläsningar, seminarier, utfrågningar och utställningar ständigt vara närvarande.

På detta sätt kan Skånes förutsättningar och behov förmedlas i den svenska huvudstaden i syfte att främja Skånska intressen vid nationella politiska ställningstaganden.
Samarbete och amverkan med företag, organisationer och instutitioner med skånska intressen är en naturlig del av representationens arbete. Ett exempel är Lunds universitet som sedan en tid har ett etablerat kontor i Stockholm. Som volontär och enkel administratör kommer jag att fokusera stora delar av min tid att skapa en plattform och evenemang för det fortsatta arbetet i skånskt intresse.

Trots allt pekar en lång rad utredningar på hur gods kan flyttas til järnväg, Hur transportflöden ökar och hur utbyggnad planeras i ett europeiskt perspektiv.
Dagens seminarium i Öresundshuset i Visby lyfte och diskuterade frågorna på ett bra vis. Jag upplever att vi, trots att vi är i Visby, pratar om skåne, med skåningar och når inte riktigt ut till de mottagare som krävs. Nationell media, organisationer, myndigheter och regering. För det är nationella beslut som krävs. Trots att regionförsöket för Region Skåne permanentas 1 januari 2011 innebär ökat självstyre måste vi gå til Stockholm för beslut.
HD

På torsdag 8 juli kl 1000 kommer Peter Danielsson från Helsingborg att inleda under rubriken
“Rätt infrastrukturinvesteringar lyfter tillväxten i hela Sverige”.
Henrik Sylvan, chefkonsulent IBU Öresund, presenterar ny rapport om infrastrukturen i Öresundsregionen.

Sedan paneldiskussion med: Peter Danielsson, Sören Belin, Future Rail Sweden, Christine Axelsson, regionråd Region Skåne, Pia Kinhult, regionråd Region Skåne, Henning Fougt, Region Sjælland, Stephan Müchler, VD Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Jacob Vestergaard, marknadsdirektör Öresundsbron och Femern A/S. Moderator: Jan Wifstrand, VD Rapidus.

Anna-Lena Brundin, komiker, föreläsare och stand up-artist ska följa paneldebatten under dagen och sedan reflektera och komma med underfundiga tankar över de tillgänglighetsproblem hon stöter på under sina resor mellan Stockholm och Skåne samt vidare ut i världen.