När han strax efter axlandet av partiledarskapet misskötte frågan om den svenska militära insatsen i Libyen ändrades min bild av honom drastiskt och jag var nära att vädra mina synpunkter via debattartikel men avstod eftersom jag faktiskt trodde att han, till stora delar, hade rätt i hur det fungerar på internationell nivå mellan länder och organisationer. Han har just faktiskt varit riksdagsledamot sedan 1994 med uppdrag i utskott som ansvarar för de aktuella frågorna i riksdagen. Han har även ett långvarigt och stort engagemang i sammanhang runt försvars- och utrikespolitik samt gjort en lång rad faktaspäckade nationella och internationella resor med möten på hög nivå. Med min korta tid i samma utskott har jag fått stor in syn om hur saker och ting fungerar inom försvarspolitik och relationer mellan länder.

Men med en titt i backspegeln konstaterar jag att han antingen inte tagit till sig särskilt mycket av alla möten, presentationer och diskussioner med information han uppenbarligen måste fått eller så har han inte förstått. Område efter område visar på detta.

Riksdagens regelverk när det gäller reseersättningar och kostnader som uppstår i samband med riksdagsuppdraget är inte särskilt krångligt. Det bygger på det statliga avtalet med några få undantag. Riksdagsledamoten anses alltid utgå ifrån sin bostadsadress (normalt är det arbetsplatsens adress) eftersom man representerar den valkrets där man bor. Dagtraktamentet för alla resor i landet följer samma avtal utom när man är i Stockholm där det utgår 100 per dygn man övernattar och det spelar ingen roll om man blivit bjuden på lunch/middag eller inte (normalt traktamente är 210 kr/dag med avdrag för fri lunch/middag).

Man anses också ha så stort förtroende att man kan ta så stort ansvar att man beordrar sina egna nationella resor men redovisar dem alltid med reseräkning. Numera i ett system som minskar riskerna till dubbel ersättning. Attesteringar sker alltid. Det finns alltså personal som går igenom reseräkningen innan utbetalning. Internationella resor ska godkännas av talmannen enligt vedertagna rutiner.

Administrativ ledamotsservice är den funktion i riksdagen som hjälper ledamöterna att göra rätt när det gäller all ekonomi. De är mycket serviceinriktade, angelägna om att vara ett professionellt stöd. Så fort de är tveksamma om någon del i redovisningen tar de kontakt och frågar för att klarlägga. Jag personligen hade stor hjälp av dem för att inte göra fel. Med stort tålamod svarade de på mina frågor och de tog alltid kontakt om de undrade något. Alla kan göra fel, jag har säkert gjort det, men alltid alltid frågat och sedan gjort som föreslagits. Som jag tolkar de så sparar de all e-postkommunikation de har med ledamöterna.

När det gäller övernattningsboendet så är det lite av en snackis mellan ledamöterna. Dels sker bostadsfördelningen av partierna vilket skapar en del gnissel. Övernattningslägenheternas beskaffenhet skiljer sig nämligen dramatiskt åt när det gäller storlek, standard, läge och därmed attraktivitet. Dels vet alla att man måste betala då någon övernattar hos dig, detta eftersom många tycker det är lite löjligt eftersom det handlar om så små belopp. De som väljer en annan boendelösning har koll på vilka regler som gäller, det går inte att friskriva sig ifrån.

Även om Juholts agerande missgynnar Alliansens största politiska motståndare är jag besviken på honom och de som släppt fram honom till de positioner han har. Att han är ett sänke för socialdemokraterna är lätt för mig att leva med men han visar sig kanske vara en av de politiker som flammar politikerförakt i väljarnas ögon. Det är enligt min uppfattning respektlöst mot alla väljare och de politiker som kämpar för att göra rätt.

Att veta hur det är att vara riksdagsledamot är svårt att föreställa sig innan man varit det. Nästan omöjligt faktiskt, för oavsett tidigare politisk erfarenhet är man oriksdagsledamot före man haft uppdraget. Sedan finns det två andra grundläggande skillnader i uppdraget – majoritet eller opposition – regeringsunderlag eller ideologisk megafon.

Jag har aldrig varit i opposition och avstår från att gå djupare i den diskussionen just nu. Är ur det perspektivet bara halvlärd i riksdagen samtidigt som jag inte har som första ambition att bli bättre på oppositionsarbete.

I majoritet har man naturliga kanaler in i departementen och det gäller att arbeta internt för att nå framgång för det är så man har störst påverkansmöjlighet. Ju tidigare man agerar ju större möjlighet att påverka har man. Men man syns inte, får ingen publicitet och får mindre tid till annat.
När diskussionen är slut och beslutet taget kan man välja mellan att acceptera lösningen även om man inte tycker den är bra eller att känna sig som ett frustrerat transportkompani. För, jo, riksdagens praktiska arbetssätt har ändrats och det krävs mycket arbete för att vrida det till något annat. Förslagen är många. Kanalisering av resurser till de enskilda ledamöterna är ett, större genomslag i personvalet ett annat, enmansvalkretsar ett tredje och det finns en lång rad flera möjligheter. Frågan är vad vi vill ha och den frågan väljer kollegan Anne-Marie Pålsson driva utanför riksdagen från hösten och jag jobbar gärna med den innanför riksdagens väggar.

Helsingborgs Dagblad (HD) verkar tycka och tro att människor inte är intresserade av politik under sommaren, vilket jag inte håller med om. För min personliga upplevelse är att samhällsfrågorna står högt på dagordningen vid alla möten mellan människor, även vid grillen, på stranden och mellan förtälten på campingplatserna. Men jag tänker också ta ledigt några veckor och ladda batterierna inför en intensiv valrörelse under sensommaren. Innan ledighet kommer Almedalsveckan som jag tänker delta i och kommer att uppdatera Facebook, blogg, Twitter och Youtube regelbundet.
Samtidigt som jag hoppas att HD också (som 25 lokaltidningar redan gjort) kan tänka sig att skriva om pjäsen “Seven” där jag är en av sju manliga riksdagsledamöter som gestaltar sju kvinnliga människorättskämpar – 8 juli kl 2015, Almedalen. Den ende från Helsingborg Seven
Glad Midsommar!
HD  HD2  HD3  SVD

För några somrar sedan skrev jag en liten bok ”Om mänskliga rättigheter” tillsammans med Jarl Hjalmarson stiftelsen och denna sommar ska jag stå på scen och spela en roll i pjäsen ”Seven” under Almedalsveckan. Jag ska även ersätta Fredrik Reinfeldt vid ett tillfälle och Gunilla Carlsson vid ett annat samma vecka. Det ska också bli kul.

Just att få möta en massa spännande människor, arbeta med intressanta saker och känna utveckling stimulerar mig i mitt riksdagsarbete. Och inte katten trodde jag att någon skulle undra något över mina kulturupplevelser och sammanställa dem i en bok som Helsingborgs Dagblad gjorde.
“Om mänskliga rättigheter”  DN  SVD  HD Kulturenkät  “Seven” på Riksteatern  “Seven” på Heddas hemsida

Idag bygger Lill Lindfors musik av glädje, vilket jag hörde nästan direkt, innan sången började, till hustruns förtret.

En speciellt sorts djur med sorglig text kunde vi inte, men gissar så småningom på and och får sedan reda på att den heter ”Vildandens sång”.

Sedan sjöng Emils pappa, Allan Edvall, en sommarvisa.

”Keep on walking” med Salem al Fakir är härlig att lyssna till. Jag undrar alltid om hans förnamn inte ska vara Salim, eftersom jag känner en kille med det namnet.

Gammaldags och sammansatt ord för ett musikinstrument kunde vi inte, utan måste ta hjälp för att få fram ett handklaver.

Sedan spelar Anders Eldeman Tom Paxtons “I give you the morning” med Göteborgs symfonietta, som leder tankarna till Fred Åkerström som skrev den svenska texten till ”Jag ger dig min morgon”.

Erik Grönwall! klämde hustrun i med när pianot klinkat två gånger i ”Higher”. Han var nog den duktigaste av de tävlande som var kvar i slutet av Idol 2009, säger hon. Jag tyckte nog att tjejen från Halmstad var lika duktig.

Snickra till en sådan var frågan i en religiös melodi lyckades vi inte hitta direkt utan fick hjälp att snickra ihop en ark.

Bröder till varandra är paret Rongedal som sjunger ”Just a minute” med sina speciella röster. Under en period trodde jag att de tagit sitt efternamn från Rångedala utanför Borås men så är det inte.

”I just called to say i love you” på piano med Richard Clayderman ger oss telefonuppfinnaren Alexander Graham Bell. Googlar man på honom kan man läsa att amerikanska kongressens representanthus 2002 kommit fram till att det inte var Bell som uppfunnit telefonen utan ansåg att den riktiga uppfinnaren till telefonen är USA-italienaren Antonio Meucci. Då ska Kanadas parlament ha skapat sig en uppfattning och utfärdat en motresolution som erkände Bell som telefonens uppfinnare. Nåja, varför detta engagemang?

Tolkar Taube gör Maria Skäringer med tv-serien Solsidan. Vi känner igen rösten men det tar tid innan vi kommer på vad hon heter.

“La Copa de la Vida” med Ricky Martin för tankarna till fotbolls-VM 1998. Allez allez allez! Där Sverige inte var med men vi hejade på våra röd-vita grannar som mötte Brasilien i kvartsfinal. Trots två mål blev de utslagna. Danmarks ”Vi er røde vi er hvide” väcker känslor, speciellt för oss skåningar.

Brassensemblen som spelar en folkvisa som sista fråga känner vi inte igen men säkra källor säger att det ska vara ordet vill som passar in.

De 96 extra skolmiljonerna som regeringen skickade till Helsingborg används smart och kommer konkret  både elever och lärare till del. Bra!

Det jag inte gillar när nu stadens budget diskuteras är det faktum att skatteutjämningssystemet innebär att Helsingborg får slanta iväg över 100 miljoner till andra kommuner som inte kan sköta sin ekonomi lika bra som Helsingborg. Hade vi sluppit det så hade vi haft större möjlighet att gjort denna skolsatsning tidigare. Vi får nog höra mer om det framöver.

Utspelet om skolmaten på de kommunala skolorna konstateras vara utfört av två elever som har politiska ambitioner med klar vänsterkoppling. En snabb googling bekräftar.
Skolmaten har varit en diskussionspunkt så länge jag kan minnas. En del av de privata skolorna satsar stora resurser på just maten genom egna kockar som lagar uppskattad mat på plats eller arrangerar restaurang lunch när de kommunala tvingas kocka själva eller göra upphandlingar där lagen om offentlig upphandling styr. Man måste vara en mycket bra köpare för att få det man vill ha. Ser man till en del kommentarer från elever och föräldrar finns det helt tydligt utvecklingspotential och man kan bli mycket bättre. Diskussionen fortsätter.

Suphelgen Valborg tornar upp sig som ett hot mot friden i Helsingborg. Nattvandrarna laddar med 280 personer som satsar sin lediga tid och helg på att hjälpa till. Vill du haka på så anmäl dig här, så ses vi kanske på stan.
HD  HD2  HD3  HD4  HD5  HD6  HD7  HD8  HD9  HD10

Sedan 2001 har jag varit politisk medlem. Som 38-åring ringde jag på dörren hos moderaterna i Helsingborg och frågade hur man gjorde för att bli medlem och jag fick ett positivt välkomnande. Det tog inte lång tid förrän jag var djupt engagerad och så småningom helt uppslukad. All fritid togs i anspråk och efter valet 2006 även arbetstiden. Som nybliven riksdagsledamot hängde jag in flygvapenuniformen i garderoben för att göra politik på heltid. Det är fantastiskt stimulerande och utvecklande att vara politisk företrädare på riksnivå, en stor förmån som jag gärna fortsätter med några år till.

När jag nu varit politiskt engagerad i snart nio år har jag fått en del insyn i det interna politiska arbetet. Det har inte alltid varit lätt att se logiken i en del skeenden men en politisk organisation är ju inget professionellt företag eller myndighet, det är engagerade människor som vill förändra och är i politiken för att göra det. Andra engagerade har blivit journalister eller jobbar i organisationer som vill påverka.

Jag anser att det interna arbetet ska vara just internt och inte diskuteras på en öppen scen till allmän beskådan, utan att det gör vi bland dem som är engagerade. Resultatet presenterar vi som visioner, mål, inriktningar och konkreta förslag – vår politik som vi söker väljarnas förtroende för att genomföra.

Utvecklingen innebär att partier har gått från att ha många medlemmar till att ha en relativt liten och åldersmässigt snedfördelad medlemsskara som minskar för varje år. Hittills har processen att ta fram namn till politiska uppdrag byggt på ett relativt stort antal medlemmar som engageras att tycka till vid provval och nomineringsstämmor. När medlemstalen sviktar har ett gap öppnats för kreativa lösningar – som kan betraktas som fusk – av olika varianter. Utan att ha insyn i enskilda ärenden så slår min allergi till, så här kan vi inte ha det, vi måste förändra oss, vi måste öppna upp.

Oavsett var i landet som fuskbeskyllningar i mitt parti utmålas så smetar det av sig på oss alla och förtroendet för oss som parti naggas sakta men säkert i kanten och vårt varumärke smutsas ned. För att behålla förtroendet måste det städas och städjobbet ske öppet och gärna med oberoende krafter engagerade.

Nomineringsprocesserna måste utvecklas, det är hög tid nu. Vet inte riktigt hur, men vi måste finna andra lösningar. Med hänsyn till hur få medlemmar vi är och antagligen kommer att bli ännu färre framöver är det naturligt att denna process öppnas upp och blir mer transparent. För ett parti som vill stå för förtroende måste vara mycket tydlig med hur synen på fusk ser ut och agera kraftfullt mot den eller dem som fuskar.

Eric Erfors ringde under onsdagen och undrade över mitt engagemang i riksdagens Luftfartsforum. Jag har inget att dölja utan svarade öppet och berättade vad det är, hur historiken ser ut, vilka som deltagit, hur vi jobbat och att vi landade ner forumet en period för att nu starta på nytt 20 maj med ett frukostmöte som troligen kommer att handla om flyget och miljö och som jag bjöd in honom att delta.

Eric Erfors skriver om lobbyism i sin ledare och då speciellt om flyglobbying. Det känns som att han flyger runt en stund och landar inte i något speciellt.
Luftfartsforum har inneburit en mötesplats för luftfartens aktörer och intresserade beslutsfattare. En ömsesidig mötesplats där luftfartens aktörer har beretts stora möjligheter att lära mer om politikens villkor. Beslutsfattare kan vara intresserade av flera skäl, ett av dem kan vara att de ansvarar för frågan i sitt utskott och i sin riksdagsgrupp, ett annat att de har ett personligt engagemang i en fråga, exempelvis aktiesparare, alkoholpolitik, demokrati, djurskydd, utrikespolitik, skatter, forskning, scouter, mänskliga rättigheter, religion, jakt, konst, ja listan kan göras lång.

Jag tycker det är bra att det skapas arrangemang och aktiviteter i alla frågor med kunniga och engagerade människor. Sedan är det upp till mig att delta och om jag deltar, värdera det jag får mig till livs, för att sedan ta med mig det jag lärt in i mitt politiska arbete. Inga register i världen kommer påverka vem jag möter och vad jag tar till mig utan det avgör bara jag själv.
EXP

Svensk media verkar vara totalt ointresserad av vad vi riksdagsledamöter egentligen gör i sina uppdrag så länge det inte handlar om konflikt och då helst med det egna partiet. Den största möjligheten för våra väljare att få reda på vad vi gör är genom media. Vårt arbete skapar kanske inte omedelbar monumental omställning men jag är övertygad om att mötet mellan människor skapar positiva förändringar. Att lära känna människor från andra kulturer stärker den ömsesidiga respekten för varandra. Om vi visar att vi kan samverka utan att kränka varandra kanske det kan inspirera fler att göra detsamma.

EMPA-delegationens hemsida  Riksdagens sida om internationellt arbete 
Jordan Times 
Jordan Times
   JT2

Mitt pressmeddelande:

 Mats Sander (M) deltar i diskussion om Israel-Palestina-konflikt på EMPA-möte i Amman, Jordanien 

Från lördag den 13 mars till söndag den 14 mars äger den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavet (EMPA) sjätte session rum i Amman, Jordanien. En av de viktiga frågor som kommer att diskuteras är fredsprocessen i mellanöstern.  

– Vi har de senaste veckorna sett hur konflikten mellan Israel och Palestina starkt påverkar även skånska politiker och deras uttalanden. Rätt eller fel – detta visar att det är en mycket komplex konflikt som måste tas på största allvar. Det säger riksdagsledamot Mats Sander (M), som är Sveriges representant i EMPA.

EMPA består av 280 ledamöter. 140 ledamöter som företräder de nationella parlamenten inom EU och europaparlamentet samt 140 ledamöter som företräder de nationella parlamenten från partnerskapsländerna runt Medelhavet. Församlingen har till uppgift att bland annat ta upp politiska frågor av gemensamt intresse och att förstärka partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna. Mats Sander (M) är ordförande för den svenska riksdagsdelegationen till EMPA och höll ett anförande om fredsprocessen under helgens session.

– En försoning mellan Israel och Palestina är betydelsefull för fred och säkerhet, men inte bara bilateralt utan för regionen som helhet. Möjligheterna till ökat välstånd och en reellt hållbar utveckling i hela Mellanöstern går sakta på grund av låsningen. De senaste dagarnas utveckling med nya bosättningar gör att låset nu verkar ha gått i baklås. Men med EMPA fås möjlighet till dialog och diskussion. Med alla – på lika villkor, avslutar Mats Sander (M).

Mats Sander (till höger) samtalar med Israels vice talman Majallie WHBEE om fredsprocessen i Mellanöstern under EMPA-sessionen i Amman, Jordanien.