Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.

I samband med regeringsombildningen blir det tydligt hur dåligt Skåne är representerat i Stockholm. En lång rad debattörer har med siffror visat hur illa det är ställt. Den ende skåningen i regeringen har fullt upp med sin regeringsportfölj och kommer inte hinna med att företräda Skåne.

Skåne får ökat självstyre den 1 januari 2011. Det handlar inte om fullständigt självstyre men det är en markering att vi är byxade att ansvara för en del politikområde som regeringen annars hade tagit hand om. Hur gärna vi än inte vill, och ibland inte låtsas om, är vi helt beroende av centralt fattade beslut för att utveckla Skåne. Centrala beslut som bereds, faktainsamlas, remissas, skrivs och administreras i Stockholm av stockholmare påverkar oss starkt. Det sker i regeringskansli och departement men även myndigheter, verk, organisationer och media påverkar innehåll och inriktningar.

En enda skåning i regeringen och skånska riksdagsledamöter som inte har uppdraget, tiden eller budgeten att vara mer än allmänt positiva räcker inte långt. Men Region Skåne agerar, om än i liten skala, då man under förra mandatperioden  skapade Skåne:Stockholm-dagar i Stockholm en gång per år. Det är en mycket bra aktivitet, likaså satsningen under Almedalsveckan som är mycket värdefull.

Men det räcker inte till. Det krävs ett kontinuerligt, välstrukturerat och målmedvetet arbete för att nå långsiktig framgång. Det handlar om att skapa ett medvetande om vad Skåne kan ge Sverige om rätt beslut fattas. För att lyckas med detta måste ett kraftcentrum utanför Skåne skapas. Ett kraftcentrum på plats nära beslutsfattandet. Ett kraftcentrum och mötesplats i Stockholm – en skånsk representation – med uppgift från det regionala parlamentet i Skåne att långsiktigt främja skånska intressen inom alla områden.
KVP  SDS 

Riksdagsvalkretsen består av kommunerna Höganäs, Helsingborg, Landskrona, Bjuv, Svalöv, Eslöv, Höör och Hörby.

Men vi var några som lyfte vikten av den viktigaste fråga – jobben, jobben, jobben.

Jag pratade också om att politiker får ofta kritik för att inte känna till något om verkligheten. Jag har levt 20 vuxenår utanför politiken utan att vara politiker eller politisk medlem. De olika erfarenheterna som politiker har med sig in i politiken tycker jag är bra.

Inför förra valet 2006 bestämde vi oss för att komma överens före valet och berätta det för alla väljare. Så de skulle veta vad de röstade på. Vi tycker det är schysstast, att vara öppen och ärlig med vad man vill. Nu har vi regerat i fyra år och berättar vad vi gjort och vad vi tänker göra om vi får förtroende från väljarna igen.   

Vi gör så det lönar sig att jobba.
Vi gör det enklare och billigare att skapa jobb.
Vi gör det enklare att komma tillbaka till jobb.
Vi gör så att fler kan bli lärlingar.

Vi tycker att alla ska vara fria att skapa sin egen framtid efter sina egna förutsättningar.

SKD