När han strax efter axlandet av partiledarskapet misskötte frågan om den svenska militära insatsen i Libyen ändrades min bild av honom drastiskt och jag var nära att vädra mina synpunkter via debattartikel men avstod eftersom jag faktiskt trodde att han, till stora delar, hade rätt i hur det fungerar på internationell nivå mellan länder och organisationer. Han har just faktiskt varit riksdagsledamot sedan 1994 med uppdrag i utskott som ansvarar för de aktuella frågorna i riksdagen. Han har även ett långvarigt och stort engagemang i sammanhang runt försvars- och utrikespolitik samt gjort en lång rad faktaspäckade nationella och internationella resor med möten på hög nivå. Med min korta tid i samma utskott har jag fått stor in syn om hur saker och ting fungerar inom försvarspolitik och relationer mellan länder.

Men med en titt i backspegeln konstaterar jag att han antingen inte tagit till sig särskilt mycket av alla möten, presentationer och diskussioner med information han uppenbarligen måste fått eller så har han inte förstått. Område efter område visar på detta.

Riksdagens regelverk när det gäller reseersättningar och kostnader som uppstår i samband med riksdagsuppdraget är inte särskilt krångligt. Det bygger på det statliga avtalet med några få undantag. Riksdagsledamoten anses alltid utgå ifrån sin bostadsadress (normalt är det arbetsplatsens adress) eftersom man representerar den valkrets där man bor. Dagtraktamentet för alla resor i landet följer samma avtal utom när man är i Stockholm där det utgår 100 per dygn man övernattar och det spelar ingen roll om man blivit bjuden på lunch/middag eller inte (normalt traktamente är 210 kr/dag med avdrag för fri lunch/middag).

Man anses också ha så stort förtroende att man kan ta så stort ansvar att man beordrar sina egna nationella resor men redovisar dem alltid med reseräkning. Numera i ett system som minskar riskerna till dubbel ersättning. Attesteringar sker alltid. Det finns alltså personal som går igenom reseräkningen innan utbetalning. Internationella resor ska godkännas av talmannen enligt vedertagna rutiner.

Administrativ ledamotsservice är den funktion i riksdagen som hjälper ledamöterna att göra rätt när det gäller all ekonomi. De är mycket serviceinriktade, angelägna om att vara ett professionellt stöd. Så fort de är tveksamma om någon del i redovisningen tar de kontakt och frågar för att klarlägga. Jag personligen hade stor hjälp av dem för att inte göra fel. Med stort tålamod svarade de på mina frågor och de tog alltid kontakt om de undrade något. Alla kan göra fel, jag har säkert gjort det, men alltid alltid frågat och sedan gjort som föreslagits. Som jag tolkar de så sparar de all e-postkommunikation de har med ledamöterna.

När det gäller övernattningsboendet så är det lite av en snackis mellan ledamöterna. Dels sker bostadsfördelningen av partierna vilket skapar en del gnissel. Övernattningslägenheternas beskaffenhet skiljer sig nämligen dramatiskt åt när det gäller storlek, standard, läge och därmed attraktivitet. Dels vet alla att man måste betala då någon övernattar hos dig, detta eftersom många tycker det är lite löjligt eftersom det handlar om så små belopp. De som väljer en annan boendelösning har koll på vilka regler som gäller, det går inte att friskriva sig ifrån.

Även om Juholts agerande missgynnar Alliansens största politiska motståndare är jag besviken på honom och de som släppt fram honom till de positioner han har. Att han är ett sänke för socialdemokraterna är lätt för mig att leva med men han visar sig kanske vara en av de politiker som flammar politikerförakt i väljarnas ögon. Det är enligt min uppfattning respektlöst mot alla väljare och de politiker som kämpar för att göra rätt.

Så rullar det på.

Under taggen “#nystart” på talarstolen under jungfrutalet i Almedalen 2011 känns det märkligt att höra honom säga saker som – ” för att låta det gamla komma tillbaka”. Han pratar om det riktiga och viktiga, att vilja och att välja.

En samhällsbild målas ut med barnfattigdom, nyskapande arbetsplatser , alla välfärdssatsningar ska gå före skattesänkningar. Det är även dags för ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. 40 % av de som jobbar har ont i kroppen och skyller allt på jobbet. Lagstifta om rätt till heltid. Järnvägen är helt nerkörd och har blivit det de senaste fem åren. Det var 100 år sedan någon satsade på järnvägen. Var det inte dåtidens riskkapitalister undrar jag?

Han menar också att Europas finanskris beror på högerregeringar. Vi har högre ambitioner för Sverige. Vi sätter människan främst.

Floskelapparaten rullar på med en svartmålning av det Sverige vi har idag. Allt, allt, ALLT!!! är moderatregeringens fel. Han försöker samtidigt måla upp baktidens rosaskimrande folkhemsdröm som aldrig funnits, utan just varit en sossedröm. Jag undrar om människor i Sverige verkligen vill slippa tänka själva för att istället låta ”samhället” ska ta hand om sig och hur mycket folk är villiga att via skattsedeln låta någon annan (socialdemokratiska politiker) bestämma det mesta åt dem.

Han är en duktig talare och gjorde kanske veckans bästa insats. Men det han presenterar känns sovjetryskt med en touch av Castro och jag hoppas verkligen att folk ser och hör igenom det Sverige han säger sig vilja skapa.  Brr… – ” för att låta det gamla komma tillbaka”.

Jag vill ge honom cred för en sak där vi har samma grundsyn. Den kom inte under talet utan på eventet “Efterfrågat” och det är hans tydlighet med kulturens roll i ett demokratiskt samhälle och att man inte behöver vara kulturspecialist eller elit för at tycka till eller om kultur. –”Man måste kunna snacka fotboll utan att spela i landslaget.”

Min personliga almedalsplanering har pågått lång tid . Jag funderade igenom min politiska roll och valde intressanta seminarier och mål efter det. Det innebär inte att jag hade en fulltecknad kalender med måsten även om den är full av möjligheter och jag under tidens gång prioriterar vad jag ska göra. Ett två-timmars lunchseminarium om det civila samhället var i verkligheten enbart lunch. Jag som var där för att söka information och lära mer pratade med två kvinnor samtidigt som jag åt, för att lämna efter 20 minuter till nästa event som var antecknat i kalendern. Samtidigt har jag stannat på långa eftermingel då jag funnit det värdefullt och hoppat över flera intressanta saker. Inte minst är just det oplanerade mötet med någon man känner ofta värdefullt.

Fler och fler event pågår parallellt och det är fler människor här än någonsin tidigare. Jag noterar att riksdagskollegor är här i mindre omfattning nu än förr. För ett antal år sedan var det många som var på plats hela veckan. Nu väljer flera att inte komma hit alls. Många är på plats de dagar de har ett engagemang i en paneldebatt, seminarier eller något liknande, sedan reser de hem. Intresset hos fler att söka möten och ny kunskap minskar alltså och kan fås på andra håll, eller så är man  mindre intresserad av det. Eftersom det totala antalet personer är fler innebär det att fler företag, organisationer, journalister och lobbyister är plats och kanske sänder de fler medarbetare nu än tidigare. Kanske använder de Almedalsveckan till en dold personalfest?

Öresundshuset gör succé andra året också. Besöksmässigt bra. Intressanta seminarier. Kanske skulle rubrikerna vara av annan karaktär som inte är så skåniga, regionala. Funderar på hur många icke-skåningar på nationell beslutsnivå som nås, egentligen. Kanske skulle fler aktiva ur Öresundskomiteen bjudas in för att vara aktiva under veckan. Som exempel kan sägas att kulturfrågorna inte har lyfts över huvud taget. Kanske kan en diskussion om att utveckla perspektiven vara aktuellt inför de kommande åren? För att vara på plats i Almedalen är viktigt, särskilt för Skåne och Öresundsregionen.

 För min del väntar veckans sista mingel i Öresundshuset, sedan Juholts tal, sedan… får vi se, jag känner mig lite trött och sliten och ser fram emot att resa hem imorgon.

HD SDS DN DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 SVD SVD2 SVD3 SVD4  SVD5 SVD6 SVD7 SVD8 SVD9 SVD10 SVD11 AB AB2 AB3AB4 AB5 AB6 EXP EXP2 EXP3 EXP4 KVP SKD SKD2 SKD3