Överstelöjtnanten och Gripenpiloten Stefan Wilson, är iförd civila sommarkläder, shorts och sandaler, när han berättar till ett bildspel om insatsen. Från start till slut. Han är nyss hemkommen från insatsen och gör en fantastisk bra presentation inför ett stort antal intresserade sammanpressade i ett tält utsmyckat med budskap och loggor från Fjärde storstadsregionen som används till ”Efterfrågat” på kvällarna efter partiledartalet i Almedalen. Stefan Wilson är pedagogisk, öppen och tydlig. Med en avslutande känslomässig film från kriget sätter han fingret på varför vi ska agera militärt även utanför Sveriges gränser. För det vi tror på; fred, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, en trygg vardag, välfärd och så mycket mer vi tar för givet här hemma.

Allt beröm till Stefan Wilson och hans personal som gjort ett storartat jobb. Men inramningen känns fel. Inte en svensk flagga, inte en enda pryl från Försvarsmakten, ingen information, inte något. Men SAAB hade ställt upp en civil version av en flygsimulator där flygplanet kunde provköras.

Varför tar inte Försvarsmakten tillfället i akt och gör eventet till sitt? Med stortrumman kunde marknadsföring skett. Nu är det SAAB som agerar. Syftet är gott, jag förstår både varför och hur det blev så här eftersom jag personligen har varit med om det så många gånger. Men… Försvarsmaktens HMS Carlskrona ligger förtöjd på i Visby hamn. I och för sig på ”fel” sida av hamnen sett ur ett publikt perspektiv, men kanske skulle presentationen ägt rum där? Först där med efterföljande presskonferens och sedan i ett större sammanhang? Klart att Stefan Wilson skulle haft flygoverall på sig, med flyghjälmen i hand, presenterats av en uniformerad general, kanske Flygvapeninspektör Anders Silwer? Är det en uniformsrädsla som finns kvar i det offentliga Sverige? Det här var en bra programpunkt – men den kunde blivit så mycket bättre.

Detta inlägg har insänts till och refuserats av Helsingborgs Dagblad.
Riksdagen har med bred majoritet beslutat sända militär trupp utomlands, igen. Sju partier av riksdagens åtta är eniga, även om några enskilda verkar menar något annat. Sverige har en lång tradition av att med den yttersta vapenmakt vara del av fredsskapande åtgärder och har ett antal svenska soldater tjänstgörande utomlands varje år. Denna gång är det flygstridskrafter som är aktuella. Uppgiften är att skydda ett lands befolkning från en bärsärkande slaktare och rädda så många människoliv det bara är möjligt.
De som menar att Sverige ska stå utanför FN-insatsen i Libyen är ju faktiskt de-facto Khadaffi-kramare. De romantiska ropen på enbart humanitära insatser kommer från en rosenskimrande bubbla långt borta från verklighetens kranka blekhet. Tänk om alla länder skulle resonera så. Då skulle världssamfundets engagerade ledare betrakta en folkslakt från läktaren, liknande ett gladiatorspel med nästan given utgång. Frågan är bara hur mycket blod som ska spillas utan åtgärd.
Svenskt deltagande sker med kvalificerat stridsflyg som tillhör det bästa i världen i sitt slag. De humanitära insatserna måste till och de kommer att inledas så fort det är möjligt.
Men för att kunna göra humanitära insatser krävs tillräckligt stor säkerhet för de som ska utföra uppgifterna. För att skapa säkerhet krävs ibland militärt våld som nu i Libyen. Sveriges insats behövs och kommer göra skillnad i kampen för att skydda människoliv. Under tiden verkar Khaddafi vilja köra sig och alla inom sin räckvidd död.
HD HD2 HD3 DN DN2 DN3 DN4 SVD SVD2

Många liv har han hunnit släcka innan världssamfundet kunnat samla sig och antagit en resolution som gör det möjligt att ingripa utan att begå våld på internationell lag. Frustrationen har varit stor hos många och anklagelser om att stå vid sidan och bara titta på har haglat som artillerield. Oavsett vad vi tycker så fungerar världen inte som Sverige, det är inte svenska förhållanden och förutsättningar som utgör grunden i förhandlingar som leder fram till säkerhetsrådets beslut.
FN-resolutionen är stödd av Arabförbundet och Nato har just uppgett att man är överens om hur man ska dela ledarskapet i insatsen. Eller rättare sagt, Sarkozy tillåts behålla ansiktet trots nederlag och medlemsländerna ska formellt processa beslutet under dagen.

Oavsett vilken metod som används för att störta Khaddafi innebär dessa beslut att tiden för hans styre kortas betydligt. Kanske ser vi snart bara röken av honom när han lämnar sitt land för att söka skydd hos någon annan av världens skurkar som utnyttjar och plågar sitt land och folk för egna högst personliga intressen.
SVD DN HD HD2 SVD2 DN2

Diktaturerna i området noterar mycket noga omvärldens reaktioner på det som händer. Från enskilda länders uttalanden till vad Afrikanska Unionen, Arabförbundet, EU och FN använder för vokabulär. Här kan tyckas att Sveriges uttalanden är något oförberedda och vaga vilket förvånar. Likaså den stora tröghet som UD agerar med när det gäller att få ut svenskar från Libyen. FN fårvånar också med snabbhet och tydlighet.

EuroMed-samarbetet omfattar EU medlemsländer och de länder runt Medelhavet som inte ingår i EU. Det äger rum på två nivåer. Dels är det den arena där utrikesministrarna möts i det som heter Union för Medelhavet, dels en parlamentarisk dimension där parlamentariker från partnerländerna möts i en parlamentarisk församling – EMPA.
Alla länder har beretts möjlighet att delta men alla gör det inte. Libyen har en observatörsplats men jag har aldrig sett någon därifrån på något möte under fyra år som ordförande i Riksdagens delegation till detta samarbete. Inte heller har Mauretanien visat något intresse. Egypten ar alltid välrepresenterat, i de allra flesta fall också Marocko, Algeriet, Tunisien, Israel, Palestinska myndigheten, Libanon, Syrien, och Jordanien.
Möjligheterna att agera inom dessa ramar just nu torde vara ytterst begränsade eftersom det bygger på att det finns en fungerande struktur på både regerings- och parlamentarisk nivå.

Mellanösterns och Nordafrikas diktatorer följer omvärldens reaktioner och har detta med i minnet när de själva agerar. Nu och framöver. Det är en mycket intressant tid att följa denna omvälvning i södra grannskapsområdet till EU. Utvecklingspotentialen för dessa länder är enorm om demokratin får riktigt fäste och kan verka fullt ut. Jag är bestört över hur blodig vägen dit är.
HD  HD2  HD3  HD4  HD5  HD6  HD7  HD8  DN
SvD DN SvD2  Ab 1  2  3  4  5  6  7  Aljazeera  CNN  Expr 1  2  3  DN 1  2  3  4  5  SR 1  2  3  4  5  SVT 1  2  3  4  5  6  7  Nyhetskan 1  2  3  SvD 1  2  3  4  5  6  7  GP 1  2  3  4  5

Ur det korta perspektivet kan säkert det verka positivt att avslöja hur illa ställt det är med respekt och allmänt hyfs i diplomatleden och då särskilt de amerikanska men även bland andra som ofta kommer diplomater nära. Sanningen i det som rapporteras måste också ifrågasättas då det enbart finns en sidas beskrivning och att den omskrivna parten sällan/aldrig tillfrågas eller håller inte med.
Kortsiktighetens effekter är att de påverkar aktuella skeenden och får många att dra på smilbanden. Det är helt enkelt roligt att få ta del av något som normalt är dolt. Att ertappa någon med byxorna nere eller med handen i syltburken har sina poänger. Men avslöjandens långsiktiga påverkan är att slutna system kommer bli ännu mer slutna. Öppenheten i den slutna rapporteringen knäpps till och varje ord kommer noga vägas på guldvåg. Effekten blir då att det uppstår tröghet då endast helt nödvändiga delar nedtecknas och sänds hem. På sikt innebär det att förhållanden hålls hemliga i isolerade öar utan att spridas till beslutsfattare som behöver helhet som underlag. Risker för missförstånd är uppenbara. Risker som ur ett globalt säkerhetsperspektiv kan bli fatala. Vad är egentligen Wikileaks agenda?

DN DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14 DN15 SVD SVD2 SVD3 SVD4 SVD5
SVD6 SVD7 SVD8 SVD9 SVD10 SVD11 SVD12 SVD13 SVD14 SVD15 EXP EXP2 EXP3 EXP4 EXP5 GP GP2 GP3 GP4
GP5 GP6 GP7 GP8 GP9 GP10 GP11 HD HD2 HD3 HD4 HD5 HD6 HD7 HD8 HD9 Rolf K Nilsson